Fru talman! Jag hade egentligen inte heller tänkt ta upp våra interna diskussioner i Miljömålsberedningen, men det var Johan Hultberg som i sitt anförande öppnade Pandoras ask genom att prata om att Vänsterpartiet väljer att skriva reservationer för att profilera sin egen politik. Det tyckte jag var en ganska inkorrekt beskrivning av verkligheten vad gäller hur förhandlingarna försiggick i Miljömålsberedningen, där vi faktiskt hade en bred samsyn om vikten av att ha ett ambitiösare mål för transportsektorn och att vi också skulle hantera de konsumtionsrelaterade utsläppen. Som jag minns det hela var även Johan Hultberg med under de diskussionerna ända fram till slutet. Sedan blev det som det blev.
Jag tycker inte att det direkt är att jämföra äpplen och päron att prata om utsläppen från vägtransporter plus inrikes sjöfart, eftersom inrikes sjöfart står för en så otroligt marginell del av de totala utsläppen från transportsektorn, om vi ska vara helt ärliga, Johan Hultberg. Tidigare hade vi en bred samsyn om att minska utsläppen från vägtransportsektorn med minst 80 procent till 2030. Det som föreslås i det här betänkandet är minus 70 för transportsektorn, varav inrikes sjöfart är den nya komponenten. Jag skulle gissa på att det är max 2 procent av det totala.
När det läggs fram nya förslag efter att det har kommit nya utredningar och då vi ser hur allvarligt ställt det är med klimatet vill jag att vi ska ta klimatpolitiken framåt, inte bakåt. Det är därför det har varit så viktigt för Vänsterpartiet att stå upp för ansvarstagandet i klimatpolitiken.