Fru talman! Om vi tar det globala perspektivet och talar om tiden fram till 2050 kan man alltid diskutera vägen dit och var man ska börja och så vidare. Vi har netto-noll-utsläpp som mål till 2045 i Sverige. Man kan ha som argument att Sverige inte ensamt kan jobba med detta, men vi måste utgå från att alla andra länder också jobbar med detta. Det är på grund av det som flexibiliteten sjunker ju närmare målet man kommer. Till syvende och sist måste alla länder ha kommit fram till något slags netto-noll-utsläpp-tänk. Annars kommer inte Parisavtalets målsättningar att kunna uppfyllas.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige
År 2030 är målet 63 procents minskning, och då är det 8 procents flexibilitet. År 2040 är det 75 procents minskning, och då är det 2 procents flexibilitet. Men när vi når 2045 är målet netto-noll-utsläpp, och då pratar vi om Sverige. I målet om netto-noll-utsläpp har vi 85 procents utsläppsminskning, och då är det 15 procent kvar som vi ändå måste kompensera på något sätt. Då handlar det kanske om CCS eller bio-CCS, alltså att man fångar upp koldioxiden och förvarar den i berggrunden. Det kan också handla om kompletterande åtgärder som att man får jobba med jordbruket och även internationellt. Jag har nämnt många gånger att vi också har skogen som en sådan faktor i Sverige.
Vi kommer aldrig att nå fram till nollutsläpp, utan även 2045 måste vi ha kompletterande åtgärder.