Fru talman! En säng i ett delat rum på en vårdin-
rättning är inte en bostad. Att använda ordet bostad på
detta sätt är att göra våld på svenska språket.
När ädelreformen på sin tid infördes blomstrade
kreativiteten i kommunerna. Vårdboende blev eget
boende, även om man inte bodde i eget rum. Detta
ledde till att pensionärerna fick BTP. Det var egentli-
gen inte pensionärerna som fick pengarna utan kom-
munerna, för de kunde ta ut avgifter. Detta har i sin
tur lett till att tvåbäddsrum inte har byggts bort i den
takt som vore önskvärt. Det har funnits dubbla eko-
nomiska drivkrafter för kommunerna att låta bli. För
det första fick man betalt ändå, och för det andra
kostar det att bygga.
Riksdagen har reagerat mot dessa regler många
gånger. På departementet har man hänvisat till att det
är väldigt svårt att ändra reglerna, för makar kan ju
vilja bo i samma rum. Det kan också gälla två goda
vänner. Då får man regelproblem.
Jag funderade på det alldeles nyss. Jag tänkte att
det måste vara väldigt enkelt att lösa problemet. Det
utgår ett bostadsbidrag för ett enkelrum. Om det se-
dan bor fler i det enkelrummet spelar ingen roll.
Att säga nej till bostadstillägg för tvåbäddsrum
var en tydlig signal till kommunerna. Påtvingat dub-
belrumsboende bör inte ge BTP.
Kommunerna har väldigt mycket på sig, och man
ska naturligtvis alltid ge dem rådrum. Egentligen har
de redan fått det, men för att ge dem ytterligare
rådrum har vi sagt att detta inte ska gälla före 2005 i
vår reservation, som vi har gemensamt med Folkpar-
tiet och Centerpartiet. Jag tillstyrker reservation 2.