Herr talman! Jag berörde i mitt anförande skälen
till att vi inte kunde tillstyrka Carl Olov Perssons
plädering för den motion som jag har för mig har
väckts av Harry Staaf.
Staten och odlarna har träffat en överenskommelse
som gäller 1990 års jordbrukspolitik. Den innebär
att omställd mark inte får användas till
livsmedelsproduktion. Det är av det skälet som vi
inte kan tillstyrka den här motionen.
Jag vill också, som jag gjorde i mitt anförande,
påpeka att i EU-sammanhang uppstår helt andra
möjligheter till stöd -- en form av miljöstöd -- för
att utveckla också den svenska ekologiska odlingen
med hjälp av pengar från EU, förutsatt att vi själva
är beredda att bistå med medel i samma
omfattning. Det är uppenbart att detta är mycket
intressant. Vi har förhoppningar om att kunna
använda dessa medel för att gå vidare.
Carl Olov Perssons resonemang om att
skördeutfallet är lägre är riktigt, men det hjälper
inte när principen är fastlagd, att vi inte skall odla
livsmedel på den omställda marken.
När det gäller själva den ekologiska odlingens
utveckling tror jag att det också finns risker om man
går för fort fram. Det är därför vi från regeringens
sida har valt den försiktiga linjen, att ge en klar
signal om vad som gäller och en lagom stor
stimulans för detta. Det är viktigt att vi får en lugn
och stabil utveckling av den ekologiska odlingen.
Då kommer vi att få duktiga odlare. Man kommer
att få en stabil ekonomi och lönsamhet. Risken är
annars, om vi får en för snabb övergång av för stora
arealer, att man får stora överskott och kraftiga
prisfall. Därmed slås lönsamheten undan för dem
som är skickliga och dugliga odlare. Det vore det
värsta som kunde hända.
Jag vill därmed hoppas att Carl Olov Persson och vi
andra i utskottet som i övrigt är överens skall kunna
hantera de här frågorna på ett ansvarsfullt sätt även
i framtiden.