Herr talman! Utrikesministern vill hävda att det
inte är fråga om två misslyckade försök. Sverige har
två gånger anmält kandidatur. Första gången gick
det fram till omröstning, och vi misslyckades när vi
förlorade mot Nya Zeeland. Andra gången drar vi
oss ur innan vi ens har kommit fram till
omröstningen. Det är klart att det är
utomordentligt allvarliga misslyckanden för svensk
utrikespolitik. Det innebär att Sverige håller på att
förlora en position som vi har haft i världen och som
vi har byggt upp under årtionden.
Utrikesministern säger att Socialdemokraterna inte
har redovisat en alternativ strategi. Jag trodde att
det var regeringens uppfattning att vi skulle ha en
gemensam strategi. I det som regeringen har
redovisat finns ingenting om hur man skall kunna
övertala länder runt om i världen.
Socialdemokraterna sitter tyvärr inte i
regeringsställning. Om vi hade gjort det hade
frågan skötts på ett helt annat sätt. Jag kan försäkra
utrikesministern att vi då i Förenta nationerna, när
det gäller Europa och inte minst tredje världen
hade varit aktiva på ett helt annat sätt.
Jag förmodar att det inte är utrikesministern
obekant att jag leder en kommission som arbetar
med FN:s framtid, där jag praktiskt taget varje
månad träffar ledande politiker från hela världen.
Hade det inte varit intressant för regeringen att på
något sätt samråda med mig i den kapaciteten? Inte
ens det initiativet har tagits. Jag kan inte uppfatta
det på något annat sätt än att regeringen i grunden
inte är intresserad.
Det har gjorts halvhjärtade försök, och det belyses
av att statsministern efter förra förlusten sade att
det kanske hade blivit en för stor börda för oss.
Detta att medverka i säkerhetsrådet ser
statsministern som en börda. Han är själv inte
beredd att i Sveriges riksdag diskutera denna fråga,
och då måste jag säga att regeringen på den här
punkten grovt missköter svensk utrikespolitik.