Fru talman! Dagens betänkande är ett så kallat motionsbetänkande och behandlar i huvudsak museer och utställningar. Låt mig börja med att citera från Vänsterpartiets nya kulturpolitiska program
Kulturkompassen
och vad man säger under rubriken "Vår historia, vårt kulturarv":
"Kultur är en tolkning av oss, av vår tid, vårt förflutna och våra visioner. Den som tolkar anger tonen i det offentliga samtalet. Museer och arkiv är folkbildande institutioner och bärare av vårt kulturarv, institutioner för vårt kollektiva minne, arenor för kulturella möten och uttrycksformer. Historien, och därmed kulturarvet, är en oundgänglig del av kulturpolitiken, av vår förståelse för vilka vi är och i vilket sammanhang vi hör hemma. Men vem tolkar vårt förflutna?"
Fru talman! Få vet i dag hur det gamla klassamhället såg ut och hur nära det är vår tid. Få vet vad arbetarrörelsen har gjort för välståndet i landet. Välfärdssamhället med sina ideal av solidaritet och jämlikhet är historiskt sett mycket nytt och mycket skört. Berättelserna om det förgångna ändrar sig allteftersom vår blick skiftar fokus. Det är därför det är så viktigt att värna om en historieskrivning som berättar om den sociala välfärdsstaten och dess visioner om ett solidariskt samhälle - ett samhälle där jämlikhet och social rättvisa har genomförts på riktigt och inte bara i retoriken. Rösträtt, yttrandefrihet, jämlikhetsideal, folkbildning och vanliga människors möjligheter till kulturutövande är resultat av en lång och svår kamp.
Fru talman! I dagens betänkande behandlas 21 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2009. Betänkandet innehåller två reservationer. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna står bakom bägge. Den ena reservationen handlar om att utreda möjligheten att på offentlig plats hedra minnet av ambassadör Harald Edelstam.
I går, fru talman, fick jag från Sveriges ambassadör i Chile Eva Zetterberg en skrift som hon har samarbetat med Chiles ambassadör i Sverige om att utforma och som beskriver de bilaterala relationerna. Med skriften vill de gratulera Chile till dess 200-årsjubileum i år. Naturligtvis finns handelsutbytet representerat och även de kulturella och mänskliga relationerna. Nobelpristagarna Gabriela Mistral och Pablo Neruda finns med. I ett särskilt kapitel skriver man om Harald Edelstam och Sveriges solidaritet med Chile. När militärkuppen inträffade i september 1973 fördömde Edelstam snabbt det våld som militärjuntan använde sig av och engagerade sig starkt för att hjälpa chilenare och andra latinamerikaner att undkomma fängelse och tortyr.
Jag läser ur skriften: Harald var en hjälte i den meningen att han personligen räddade hundratals människor undan fängelse och tortyr och i några fall en säker död.
Kulturutskottsdelegationen fick vid vårt besök i Chile i september förra året vara med när kongressen gav Harald Edelstam postumt en utmärkelse för hans hjältemodiga handlingar. Edelstams barnbarn tog emot utmärkelsen. Det var en ceremoni som efterföljdes av en lunch där samtliga kongresspartier var representerade.
Fru talman! Jag ska nämna något om den andra reservationen. I den tar vi upp behovet av ett samlat ansvar för stillbildsfotografi i Sverige. I reservationen skriver Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att fotokonsten inte har någon självklar placering inom kulturpolitiken i dag. "Detta leder till att vi inte får en samlad insats vare sig när det gäller kunskapsuppbyggnad eller forskning." I regeringens nyligen behandlade kulturpolitiska proposition nämndes bara kortfattat "att man har haft två träffar som kulturministern ansåg kunde 'utgöra grund för fortsatta initiativ'". Detta förhållningssätt anser vi vara mycket otillfredsställande.
I den så kallade skuggutredningen finns kravet på ett nationellt fotografiskt forum. Jag läste också om att Svenska Fotografers Förbund i flera år har arbetat med att få till stånd en utredning om vem som ska ha det nationella och övergripande ansvaret. De ser Norge som ett föregångsland. Där har man inrättat ett fotosekretariat underställt Kulturdepartementet. Förbundet efterlyser svar på frågor om vem som ska ha överblicken, samordningen och det övergripande nationella ansvaret för den fotografiska stillbilden. Var ska den nationella spetskompetensen om fotografiska frågor finnas? Hur ska forskningen främjas? Vem ska ha ansvaret för att fotografi visas och tillgängliggörs nationellt och internationellt? Vilka fotografier ska samlas in och av vem? Hur ska fotografier och digitala bildfiler bevaras långsiktigt? Var ska fotografiska samlingar bevaras och förvaras?
Jag yrkar bifall till reservation 1.
Fru talman! I betänkandet behandlas två enskilda moderata motioner där man föreslår att Forum för levande historia avvecklas. I den ena förordas att verksamheten vid myndigheten överförs till en högskola eller ett universitet, och i den andra förordas att man i stället inrättar ett museum till minne av Raoul Wallenberg.
Fru talman! Vänsterpartiet har i ett särskilt yttrande utvecklat våra tvivel över existensen av myndigheten Forum för levande historia. Vi anser att det är angeläget att stödja historisk forskning om brott mot mänskliga rättigheter. Oavsett var brotten har begåtts är det viktigt att klarlägga deras bakgrund, orsaker och omfattning. Sådan forskning måste emellertid vara fri och bedrivas utan politiska förtecken eller ideologiska skygglappar. Sveriges regering är ett politiskt organ som har ett stort antal myndigheter till sitt förfogande. Varje regering - utom expeditionsministärer - har sina klara politiska mål och handlar i linje med sina bestämda ideologiska uppfattningar. Vid ett regeringsskifte får man räkna med att politikens inriktning, mål och syften ändras. Därför bör det vara en utgångspunkt att forskning endast undantagsvis ska bedrivas av en myndighet som lyder under regeringen. Annars är risken uppenbar att forskning kan bli politiskt styrd och ideologiskt påverkad.
Forum för levande historia är inrättad som en myndighet, vilket medför risk för att dess verksamhet kan utsättas för politisk och ideologisk påverkan av nuvarande och framtida regeringar. Det är något som allvarligt kan skada historieforskningens anseende. Forskning om brott mot mänskliga rättigheter bör således understödjas men ska vara helt fri från politiska instansers påverkan.