Fru talman! Jag ska berätta om ett mindre företag i en liten stad i sydvästra Sverige som sysslar med om- och tillbyggnad av en välkänd svensk bil som produceras norr om Göteborg.
Det mindre företaget startades för många år sedan och har levererat kvalitetsfordon över hela världen. Som mest hade man 150 anställda. På grund av konjunkturnedgång och produktionsförändring hos den stora biltillverkaren norr om Göteborg måste det mindre företaget omkonstrueras och självt finansiera inköp av de bilar som skulle byggas om.
Detta hände för cirka två år sedan. Och det var då som myndighetskarusellen startade. Det omkonstruerade mindre företaget började på nytt med ett trettiotal anställda och återupptog samma produktion som tidigare, men med den skillnaden att myndighetskontakten måste skötas på egen hand.
Den stora bilfabriken norr om Göteborg tillverkar bilar som är kända för trafiksäkerhet och motorer med små miljöskadliga avgasutsläpp. Varje fordon är i alla delar typgodkänd och fyller myndighetskraven med råge. Vid den ombyggnad som görs av dessa bilar vid det mindre företaget rör man över huvud taget inte motor eller drivlina. Men på en del förlängs avgasröret med 30-40 centimeter. Men det skulle man inte ha gjort. Då krävdes det nämligen ett helt nytt typgodkännande av avgasutsläppen. Man kunde inte ens få en interimslicens så att en utländsk köpare som hade beställt elva specialbyggda bilar till ett sammanlagt värde av drygt 7 miljoner kronor kunde få provköra en färdig bil.
Svensk Bilprovning kunde i sin tur inte registreringsbesiktiga bilen på grund av att en siffra i chassinumret saknades, och den stora biltillverkaren norr om Göteborg hade stämpeln hos sig.
Vägverket kunde i sin tur inte utfärda ett instrument då ett avgasintyg som Naturvårdsverket inte ville utfärda och som är identiskt med ursprungsmodellen inte fanns.
Företagets möjlighet till fortsatt och utökad produktion med ytterligare 10-15 anställda hängde således i luften. Genom lyckliga omständigheter och politiska kontakter kunde dispens beviljas, och företaget har nu kunnat expandera och sysselsätter för närvarande 50 anställda.
Nu ska man tyvärr inte tro att detta är ett unikt exempel. Motsvarande problem drabbade nämligen ett liknande företag i Gävle.
Kristdemokraterna har varit drivande i fordonsfrågor och även i de delar som berör myndighetsutövningen. Om regelverk och myndighetsutövning sätter upp orimliga hinder för företag kommer intresset och orken för många som vill bedriva verksamhet att avta. Det har Sverige inte råd med, utan det behövs en serviceinriktad och positiv attityd både hos lagstiftare och hos myndigheter om man vill slå vakt om svenskt företagande och sysselsättning.
Som framgår av texten i utskottets betänkande har omorganisation av fordonsfrågor medfört att de flesta fordonsfrågor förlagts till Vägverket, och det tycker jag är bra. Det finns dock fortfarande en viss problematik, vilket vi också har påtalat i en gemensam reservation.
Kristdemokraterna gläds också åt att utskottet har kunnat finna en gemensam skrivning när det gäller chiptrimning, och vi finner därför ingen anledning till en reservation.
Vi står bakom de tankar som framförs i reservation 3, men vi tycker att det är lite för tidigt att göra en utvärdering av den förändring som har skett när det gäller skrotbilarna. Vi avvaktar därför tills vidare.
Fru talman! Vi står givetvis bakom våra reservationer, men för tids vinnande väljer jag att yrka bifall endast till reservation 2.