Herr talman! Jag får börja med att tacka för svaret från statsrådet Lövdén. Det är bra att man här tydligt fastslår att en kommun inte ska bedriva någon självständig utrikespolitik. Jag är dock lite förvånad över svaret. Statsrådet säger att han inte kan kommentera ett enskilt ärende. Kommunministern har inte varit lika sparsam med kommentarer när det gäller andra ärenden och andra förehavanden i vissa kommuner. För inte så länge sedan deltog han i en debatt som anordnades här i riksdagen som enbart ägnades åt att behandla och begråta Stockholms problem. Då kunde han med kraft lägga lång tid på att kritisera allt som Stockholms tidigare majoritet hade gjort eller inte gjort under sin tid vid makten.
Möjligtvis är det så att när nu en partibroder till Lars-Erik Lövdén, Göran Johansson, är ute på ytterst svag is vill inte regeringen blanda sig i av den anledningen att man själv inte vill riskera att plumsa i i den kalla vaken.
Kommunministern säger också att sedvanligt vänortssamarbete oftast ska röra demokratifrågor. Problemet är ju att i Göteborg är det just detta som man utesluter. Demokrati, mänskliga rättigheter, frihet för den enskilde individen - det är dessa områden som man
inte
tar upp i sitt samarbetsavtal med Shanghai. Extra anmärkningsvärt är naturligtvis detta när det är Kina man har att göra med. Det är världens största diktatur med oräkneliga brott mot mänskliga rättigheter och demokrati på sitt samvete. Detta upprepas år efter år. Därför är det mycket olyckligt att Lars-Erik Lövdén inte vill kommentera detta, och jag kan inte låta bli att få känslan att det snarast handlar om ett fegt och illa dolt sätt för regeringen att slippa svara på en väldigt svår fråga.
Men låt oss i så fall vara principiella i stället! Låt oss ha en principiell inställning. Låt oss säga att en svensk kommun inleder ett samarbete med en annan stad i en annan kommunistdiktatur, till exempel Havanna eller Pyongyang. Myndigheterna i båda städerna ska då bygga vänskapliga relationer mellan Sverige och Nordkorea eller Sverige och Kuba. Skulle kommunministern i så fall anse detta som lämpligt med tanke på de värderingar som Sverige har när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter? Skulle man inte kunna beteckna detta som en typ av utrikespolitik? Skulle regeringen helt avstå från att över huvud taget kommentera eller agera i ett sådant fall?