Herr talman! Låt mig börja med debatten om Regeringskansliets anslag. Det är riktigt som Hans Ekström säger att det året efter att oppositionspartierna under förra mandatperioden hade berövat Regeringskansliet 300 miljoner kronor på ett oväntat och oförklarligt sätt, utan att motivera vad pengarna skulle användas till, ingicks en överenskommelse om att återföra dessa medel till Regeringskansliet. Vi välkomnade denna överenskommelse och tyckte att det var ett bra och ansvarsfullt steg.
Nu är läget ett annat. I höstas gick Alliansen till val på en politik som innehöll en satsning på Försvarsmakten. Den hade vi tydligt anvisat finansiering för, bland annat genom en neddragning med 200 miljoner kronor på Regeringskansliet. Vi gick alltså till väljarna och sa: Detta är vår politik. Vi föreslår att Regeringskansliet ska spara 200 miljoner för att vi ska få ökade resurser att satsa på Försvarsmakten.
Detta var inte okänt för vare sig väljarna eller Socialdemokraterna när valrörelsen och valet ägde rum. Efter valet måste vi naturligtvis följa upp och hedra den politik vi gick till val på. Det vore orimligt om vi efter valet skulle säga att vi står för en helt annan politik än den vi presenterade för väljarna. Hans Ekströms indignation klär honom därför inte så väl, för om vi hade gjort på något annat sätt hade väljarna blivit indignerade.
Låt mig ställa en fråga till Hans Ekström: Tycker egentligen inte Hans Ekström också att det är viktigare att satsa mer pengar på vårt försvar än att behålla varje tjänsteman i Regeringskansliet?