Fru talman! UNEP:s miljöministermöte i Malmö
handlade om allas vår gemensamma framtid. Vad
tänker vi på när vi tänker på framtiden? Tänker vi två
timmar framåt i tiden kanske vi tänker på vad vi ska
äta till lunch. Tänker vi några dagar framåt i tiden
kanske vi tänker på hur vädret kommer att bli. Tänker
vi fram till nästa år kanske det handlar om hur opini-
onen för olika partier ska se ut eller hur det är på
jobbet - om det finns kvar. Tänker vi fem år framåt
kanske vi tänker på konjunkturutvecklingen, på hur
ekonomin utvecklas och arbetslösheten förändras.
Tänker vi 10-20 år fram i tiden tror jag att de allra
flesta tänker på de stora globala utvecklings- och
miljöproblemen. De är alltså väldigt viktiga i vårt
medvetande, tror jag. Just det faktum att det är dem vi
har på näthinnan när vi tänker långt in i framtiden
visar att de har en väldig betydelse.
Det var just om den framtiden som UNEP-mötet
handlade. UNEP är, som ni vet, ett barn till den stora
miljö- och utvecklingskonferensen i Stockholm 1972.
Då skapades UNEP som den globala miljöorganisa-
tionen. För några år sedan hade UNEP stora besvär-
ligheter och gick igenom något av en kris. Sverige har
stött UNEP:s återhämtning tillsammans med ett antal
andra länder. Vi har stött de nya reformer som UNEP
har introducerat. Vi har stött den nya UNEP-chefen
Klaus Töpfer, tidigare tysk miljöminister, i hans som
vi tycker kraftfulla och visionära ledarskap.
En del i det nya sätt som UNEP vill arbeta på för
att markera de globala miljöfrågornas vikt och för att
vara med och sätta dagordningen för diskussionen om
globalisering, inte minst, har varit att starta återkom-
mande miljöministermöten. Det gör man inte för att
som tidigare diskutera byråkratiska aspekter av
UNEP:s arbete, utan just för att diskutera de stora
viktiga globala miljöproblemen.
Det första av de mötena ägde rum i Malmö för två
veckor sedan. Det är klart att det var en ära och en
heder för Sverige att få värdskapet för det första mö-
tet. Jag tror att det beror på att vi har ett gott renom-
mé i världen när det gäller inte bara miljöfrågorna
utan också utvecklingsfrågorna. När det gäller miljö-
frågorna handlar det inte bara om vad vi gör i vårt
eget land, utan det handlar i hög grad om vår starka
medverkan och vår drivande roll i det internationella
miljöarbetet.
Vi hade hoppats att det skulle komma ett trettiotal
miljöministrar. Jag tror att det var 102 miljöministrar
som var med under mötets tre dagar eller delar av
dem. Det var alltså en uppslutning och ett intresse
som var betydligt större än vad vi hade hoppats på.
Utöver det var det ytterligare ett fyrtiotal delegationer
som leddes på ganska hög nivå. Det innebar också att
diskussionerna under dessa dagar präglades av ett
starkt politiskt intresse och av en stark vilja att åstad-
komma förändringar i den globala miljösituationen.
Bakgrunden är naturligtvis alarmerande. Om man
ser på den globala utvecklingen kan man naturligtvis
begränsa sig till att se på den ekonomiska utveckling-
en - på den tillväxt som äger rum i många delar av
världen och som naturligtvis är glädjande och på den
stora ökningen av antalet personer i världen som lever
på en något sånär hygglig levnadsnivå. Det är en
kraftig ökning av medelklassen i många av de länder
som har den högsta tillväxten.
Men man behöver inte förskjuta fokus särskilt
mycket för att se en annan bild av tillståndet i värl-
den. Under de senaste 50 åren har koldioxidutsläppen
femdubblats. Vi har blivit av med en fjärdedel av
matjorden på jordklotet. En tredjedel av skogstäcket
är borta. 1,1 miljarder människor saknar tillgång till
rent dricksvatten. Klyftorna mellan människor har
ökat. Det finns en beräkning som visar att klyftan
mellan de 20 % som har det sämst och de 20 % som
har det bäst, dvs. bl.a. vi, har fördubblats under de
senaste 25 åren. Vi har 1 000 däggdjursarter som är
akut hotade, och också 1 000 fågelarter. Det skulle
vara ganska lätt för mig att fortsätta att ge siffror och
uppgifter som visar att vi står inför en väldig utma-
ning när det gäller miljöfrågan globalt. Den är natur-
ligtvis väldigt starkt kopplad till fattigdomsfrågan,
därför att miljö och fattigdom hör väldigt nära sam-
man.
Miljöministermötet i Malmö var uppdelat i ett
antal olika diskussioner - en som rörde miljötillstån-
det i världen i dag och vilka åtgärder och strategier
man bör sätta in och en som handlade om den globala
affärsverksamhetens roll. Det var en som handlade
om det civila samhället. Vi hade dessutom en diskus-
sion om hur man bör lägga upp det stora toppmöte
som ska äga rum tio år efter Riomötet, dvs. 30 år efter
Stockholmsmötet.
Dessa diskussioner samlades upp i en Malmö-
deklaration som alla ställde sig bakom. Jag hade äran
att få leda arbetet med att utarbeta denna deklaration.
Jag måste säga att jag är nöjd med resultatet att vi
under tre dagars ganska intensivt förhandlande, då vi
samtidigt var med i ministerdiskussionerna, fick fram
ett tämligen konkret handlingsinriktat dokument. Jag
tycker att det är väldigt glädjande att det var möjligt.
Avsnittet om framtidens utmaningar för miljöpo-
litiken innehåller ett viktigt åtagande och en försäkran
om att den ökade miljöförstöring som hotar planetens
hållbarhet ska stoppas och vändas i en anda av inter-
nationellt kompanjonskap och solidaritet. Den oro-
väckande avvikelsen mellan åtaganden och handling
måste avhjälpas. Stödet till utvecklingsländer bör
ökas. Den centrala betydelsen av efterlevnad när det
gäller miljön, upprätthållande av miljökrav, utkrä-
vande av ansvar för brott mot miljön liksom främjan-
de av försiktighetsprincipen och behovet av kapaci-
tetsutbyggnad betonades också.
Det här avsnittet berör även allvaret i de miljöhot
som det internationella samhället står inför och som
har presenterats i den analys som har tagits fram i The
Global Environment Outlook 2000. Det är en skrift
som UNEP har tagit fram och som jag verkligen kan
rekommendera alla att ta till sig.
Särskild uppmärksamhet bör ges åt de ohållbara
konsumtionsmönster som finns bland rikare befolk-
ningsgrupper i alla länder men särskilt i industrilän-
derna. För att konfrontera de underliggande orsakerna
till fattigdomen och de globala miljöproblemen behö-
ver vi integrera miljömässiga beaktanden i huvudfå-
ran av alla beslut som fattas. Trenderna i globalise-
ringen, med åtföljande risker och möjligheter när det
gäller miljön, ställer som krav att internationella in-
stitutioner förstärks, antar nya angreppssätt och enga-
gerar andra viktiga aktörer på helt nya sätt.
Avsnittet om den privata sektorn och miljön upp-
manar till ett än större åtagande för den privata sek-
torn att fortsätta att ta fram en ny kultur med miljö-
mässigt ansvarstagande när det gäller användningen
av en serie viktiga principer inom miljöpolitiken.
Angreppssättet måste länkas till utvecklingen av
renare och mer resurseffektiva teknologier i en
livscykelekonomi och olika ansträngningar för att
främja överföringen av miljöanpassad teknologi.
Potentialen av den nya ekonomins bidrag till en håll-
bar utveckling bör drivas på.
Avsnittet om det civila samhället och miljön beto-
nar den ytterst viktiga roll som det civila samhället
har i att aktualisera olika miljöfrågor. I det avseendet
har inte minst olika miljöorganisationer gjort väldigt
stor nytta. Det civila samhällets roll bör stärkas på
alla nivåer genom fri tillgång till miljöinformation åt
alla. Det finns ett starkt behov av ökad forskning
kring uppkommande miljöproblem. Jag måste särskilt
uppmärksamma hoten mot kulturell mångfald och
traditionell kunskap, särskilt när det gäller den inföd-
da befolkningen och lokala samhällen. Det finns även
behov på alla nivåer av oberoende objektiva medier
för en ökad medvetenhet och för utvecklandet av
gemensamma miljömässiga värderingar i det globala
samhället.
Avsnittet om det möte som ska äga rum tio år ef-
ter Riomötet tar upp behovet av att en internationell
konferens på verklig toppnivå sammankallas. Målet
bör vara att injicera en ny anda av samarbete och
angelägenhet när det gäller att verkligen ta itu med
överenskomna åtgärder. I detta hänseende bör ratifi-
ceringen av samtliga internationella miljökonventio-
ner och protokoll ivrigt fullföljas. Regeringar och
UNEP spelar en avgörande roll när det gäller förbere-
delserna inför revideringen år 2002. Dessa förbere-
delser bör påskyndas. 2002-konferensen bör ha som
mål att angripa de stora utmaningarna när det gäller
hållbar utveckling. Det gäller då särskilt de effekter
som fattigdomsbördan ger åt en stor del av världens
befolkning, i motsats till den överflödiga och slösak-
tiga konsumtion och den ineffektiva resursanvänd-
ning som vidmakthålls i den onda cirkeln av miljöför-
störing och ökad fattigdom. Vidare bör konferensen
ta ställning till kraven på en förstärkt institutionell
struktur för internationell miljöstyrning.
Jag tror att man kan säga att det genom alla dis-
kussioner som vi hade och även i Malmödeklaratio-
nen fanns en väldigt stark känsla av att det nu är tid
att handla. Det har gjorts många stolta deklarationer.
Vi vet hur miljösituationen ser ut. Vi vet väldigt
mycket om vad som behöver göras, och nu är det tid
att verkligen göra detta. Hoten ökar hela tiden, och
möjligheterna att göra någonting blir kanske sämre ju
längre man dröjer.
För min del och för svensk del var det viktigt att
vi fick ett kraftfullt genomslag för en del frågor som
vi tidigare har drivit i det internationella miljöarbetet
och som nu verkligen har flyttats många steg framåt.
Deklarationen handlar om att miljöfrågorna ska integ-
reras i alla sektorer. Det är en fråga som vi nu försö-
ker förverkliga i Sverige och som vi driver i EU. Vi
har nu också etablerat den här principen i det globala
miljöarbetet.
Ansvaret för miljöskador, liability, har en central
betydelse. Näringslivet ska ta hänsyn till försiktig-
hetsprincipen och principen om att förorenaren beta-
lar. Miljöinformation ska finnas tillgänglig för alla.
Alla globala miljökonventioner och protokoll ska
ratificeras. Det kommer att betyda väldigt mycket.
Och Rio + 10-mötet ska inriktas på konkreta åtgärder
och på att förstärka de globala institutionerna.
Det har gått ganska kort tid sedan det här mötet,
men det är klart att det här också måste innebära
förstärkta ansträngningar för Sverige när det gäller att
vi ska ta vårt ansvar, inte minst i det globala miljöar-
betet, i Malmödeklarationens anda. Jag hoppas att jag
kommer att kunna informera riksdagen vid senare
tillfällen i samband med initiativ och förslag om vilka
specifika åtgärder som vi behöver genomföra och
driva.