Fru talman! Det som näringsministern nu säger
känns mycket positivt. Jag hoppas verkligen att de
ansträngningar som uppenbarligen sätts in även på
Regeringskanslinivå leder fram till bra spelregler, så
att det inte blir ett engångsförsök där alla inblandade
egentligen bara förlorar pengar utan att vi för frågan
om nya trafikmedel framåt.
Jag utgår från att näringsministern har läst en arti-
kel av två av de mest pålästa personerna i landet när
det gäller såväl upphandling av järnvägstrafik och
persontrafik som upphandlingstekniken rent allmänt.
Det är Gunnel Färm och Kaj Janérus, en f.d. general-
direktör och en nuvarande. De penetrar verkligen den
här frågan och säger att det, om vi skall få en konkur-
rens till stånd, är oerhört viktigt att spelreglerna, som
vi nu gemensamt kan konstatera måste förändras,
ändras i en riktning så att det känns meningsfullt att
räkna på de olika objekt som kommer att lämnas ut
för upphandling.
Hittills har flertalet aktörer som har bemödat sig
med att arbeta fram ett anbudsunderlag kunnat kon-
statera att det, när de väl har kommit fram till upp-
handlingen, har varit lönlöst - med undantag för de
två senaste upphandlingarna. SJ:s monopol har slagit
ut dem. Någon gång har det skett trots att de har pre-
senterat en lägre priskalkyl än den som SJ har gått ut
med. Låt oss hoppas att den epoken är förbi.
Jag skulle återkomma till detaljerna. Jag fortsätter
att vara positiv i min tolkning. Det finns ytterligare
bitar utöver själva tidsaspekten som är viktiga, nämli-
gen de ingredienser som måste tillhandahållas för att
en vettig konkurrens inte bara skall kunna skapas utan
också kunna bibehållas i framtiden. Det handlar om
kringutrustningen när det gäller järnvägarna. Vi vet ju
att i dag måste en entreprenör, i detta fall Sydvästen,
som man kallar sig i sitt affärsprojekt, gå till sin hu-
vudkonkurrent för att förhandla om delar av in-
frastrukturen. Det handlar om att kunna använda den
och se till att man jobbar gemensamt kring vissa
frågor. Det gäller t.ex. stationer och perronger. Man
måste titta på tågutrustning osv.
I det perspektiv som nu finns inser jag att det inte
finns några andra möjligheter än att vi måste leva
med det här. Men även när det gäller dessa bitar
måste det bli en ändring på lång sikt, så att inte SJ
självt får avgöra prisnivån, tillgängligheten och övri-
ga förutsättningar när det gäller utnyttjandet av den
här delen av infrastrukturen. Den har ju SJ faktiskt i
sin monopolställning med statens goda minne -
ibland har man t.o.m. fått direkta bidrag från staten -
byggt upp. Tillgängligheten måste alltså bli total.
Frågan är om detta inte måste överföras till en annan
huvudman. Då tycker jag inte att Banverket ligger
långt borta.
Jag skulle önska att näringsministern tog sig tid i
sitt svar för att ge sin syn på hur man tänker tackla de
här bitarna. I steg två är det här nämligen minst lika
viktigt som att vi får en tidtabell som möjliggör en
upphandling i tillräckligt god tid, så att konkurrensen
kan bibehållas på i första hand Västkustbanan. Lång-
siktigt gäller det hela vårt järnvägsnät.