Fru talman! Årets skrivelse från regeringen om
utvecklingen inom den kommunala sektorn andas att
tillståndet i landsting och kommuner är gott. Så är
inte fallet enligt min mening. Här finns två stora pro-
blemområden.
Det första handlar om kommunernas ekonomi och
de stora framtidsproblem som ingen verkar vilja eller
förmå ta itu med. Det andra stora problemområdet
handlar om hur regeringen mer och mer vill påverka
den kommunala ekonomin.
35 % av budgetutrymmet i den kommunala sek-
torn är redan nu statligt reglerat, och utrymmet ökar.
Den underliggande "Perssonplanen" för kommunal
utveckling verkar handla om att bestämma själv, dvs.
att Persson eller regeringen skall bestämma själv. Jag
skall ge några exempel.
1. I dag har kammaren diskuterat "Perssonplanen",
dvs. att ta ifrån kommunmedborgarna äganderät-
ten över sina bostadsföretag och därmed rätten att
själva bestämma över vad som skall ske med de
hus som har byggts upp av skattebetalarnas peng-
ar. Vi i Centerpartiet vill att den kommunala
självbestämmanderätten skall göra att kommuner-
na själva får bestämma sådana saker.
2. Landstingen skall inte framöver själva få bestäm-
ma över vilken driftform sjukhusen skall ha.
Centerpartiet vill att landstingen själva skall få be-
stämma sådana saker.
3. Förslagen om maxtaxa tar ifrån kommunerna
möjligheten att använda reformutrymme för för-
bättringar i skolan och ökad valfrihet för föräld-
rarna. I stället träder "Perssonplanen" in - staten
bestämmer. Centerpartiet vill ha valfrihet i barn-
omsorgen.
4. Bibliotekslagen handlar mycket om att medbor-
garna skall ha tillgång till litteratur och folkbibli-
otek. Det är jättebra. Men varför bara på ett visst
sätt i ett visst sorts hus?
5. Sedan är det maxtaxan och äldreomsorgen. Det
finns mycket att göra för att få både ett bättre och
billigare boende för personer som behöver ut-
nyttja äldreomsorgen. Men varför återigen låsa
fast hela sektorn i likformigt betongtänkande?
Dessa strukturförändringar är djupt ideologiska.
Regeringen, med statsminister Göran Persson i spet-
sen, driver utvecklingen åt vänster. Det innebär mins-
kat kommunalt inflytande över det som kommunin-
vånarna faktiskt äger och minskat inflytande för fa-
miljerna i sig. Staten skall bestämma. Det innebär
också att väljarna lokalt omyndigförklaras. De förstår
ju inte bättre än att välja företrädare som har fel åsik-
ter. Staten skall bestämma. Det innebär uppbyggnad
av fyrkantiga system enligt sextiotalsmodell som inte
passar dagens samhälle och de individuella behov
som finns.
Fru talman! Sveriges kommuner står inför gigan-
tiska problem. Om resultatet för kommunerna sam-
mantaget rensas från extraordinära poster, dvs. utför-
säljningar, är resultatet negativt under samtliga år från
1993 till 1998. År 1998 redovisar 60 % av kommu-
nerna ett negativt resultat. Alla landsting utom ett
visar underskott. Landstingens totala underskott är
6,1 miljarder kronor. Bostadsdelegationen har fått ta
emot 62 ansökningar från kommuner som dras med
övermäktiga bördor för boendet.
Jag skall ta några huvudområden som gäller stora
framtidsproblem. Landstingens på sina håll katastro-
fala ekonomi borde få alla politiker över partigrän-
serna att fundera på framtiden. Vården blir dyrare,
underskotten ökar och väntetiderna i vården blir allt
längre. Samtidigt blir det svårare att rekrytera perso-
nal, och personalkostnaderna ökar. Utflyttningen från
vissa delar av landet gör det nästan omöjligt att re-
krytera fast anställda läkare på sina håll.
Samtidigt höjs avgifter för vård, och högkostnads-
skyddet höjs så att människor med låg inkomst inte
har råd att gå till doktorn eller råd att lösa ut sin me-
dicin. Detta gynnar inte folkhälsan och kan utvecklas
till en tragedi för enskilda personer.
Olika beredningar arbetar nu med äldreomsorgen,
för att nu ta nästa problemområde. Vi vet att kvalite-
ten på sina håll inte är bra. Vi vet att det är svårt att
rekrytera ny personal och att det ibland finns kun-
skapsbrister om t.ex. demensfrågor, psykisk sjukdom
och kulturkunskap om de nya grupper av äldre som
behöver utnyttja omsorgen framöver. Sverige är ett
mycket speciellt land där vi äter filmjölk till frukost.
Men hur mår de gamla som för första gången kanske
konfronters med den svenska kulturen i mellanmjöl-
kens land när de har blivit senildementa?
Fru talman! 20 % av dagens pensionärer har minst
en förälder i livet. Här finns alltså stora problem och
också problem med läkartillgång i det ordinära och
särskilda boendet och när det gäller vård i livets slut-
skede. Den som är handikappad och har haft assistent
fram till pensionsdagen har än värre problem.
Inom individ- och familjeomsorgen blir beroende-
fällan alltmer synlig i takt med att de arbetslöshetsre-
laterade korttidsutbetalningarna minskar. Socialbi-
dragets roll förändras från kortvarigt försörjningsstöd
till att nu i huvudsak vara ett långvarigt försörjnings-
stöd. Den livssituation som dessa människor lever i är
förnedrande, och vi måste förändra hela systemet så
att det finns en grundtrygghetsnivå som inte är bero-
ende av att man med mössan i hand skall be om bi-
drag för minsta sak. I stället skall pengarna satsas på
att ge varje människa ett stöd för att förändra sin
livssituation.
Förslaget om maxtaxa omyndigförklarar föräldrar
som inte tillåts välja omsorgsform för sina barn. Det
omyndigförklarar också alla väljare som inte kan
styra hur kommunen skall arbeta när det gäller barn-
omsorg.
Jag skall för tids vinnande inte gå in på fler exem-
pel. Jag skall bara nämna att bara drygt hälften av
landets kommuner har antagit ett lokalt Agenda 21-
program eller en handlingsplan.
Avslutningsvis: Många av de för oss vanliga
människor viktigaste verksamhetsområdena inom det
offentliga har stora bekymmer vid horisonten. I den
skrivelse som regeringen förelagt kammaren finns
inga nya lösningar och inget nytänkande. Det finns
inte heller alltid en korrekt uppfattning om proble-
mens art och storlek. Det enda regeringen vill göra är
att öka statens makt ekonomiskt och politiskt. Det är
synd, synd för alla väljare och deras familjer och synd
för Sverige.
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla våra re-
servationer, men för tids vinnande har jag inget yr-
kande utan ber att få återkomma i en motion i höst.