Herr talman! Svenska är världens lättaste språk. Jag fattar inte varför inte alla talar det. Det sade min gamle farfar när hans svärson som var italiensk-amerikan kom på besök från Kalifornien och inte helt oväntat inte kunde tala detta i farfars öron världens lättaste språk.
Farfar sade det med glimten i ögat, men det verkar som om vi ibland glömmer bort att det inte är världens lättaste språk. Det finns inte något världens lättaste språk att lära sig. Det beror förstås på vem du är, från vilket språkområde du kommer, om du alls kan skriva, om du har någon att tala det nya språket med förutom under lektionstid, hur gammal du är och vilken utbildning du har i botten, bland annat.
Fru talman! Jag vill lyfta upp sfi, svenska för invandrare, som jag tycker är en viktig del av vuxenundervisningen. Ett första steg till att klara sin egen försörjning är att lära sig språket. Men språket är också en förutsättning för att aktivt kunna, våga och vilja delta i samhället. För att det ska kunna ske behövs en tydligare individualisering och fler undervisningstimmar per vecka. Sfi ska kunna läsas i kombination med praktik, arbetslivsorientering, validering, annan utbildning eller arbete.
Fru talman! Det är inte sfi-bonus - extra pengar - som gör om man lär sig svenska snabbt och lätt. Det har förstås med helt andra saker att göra, som jag sade inledningsvis. Och det visar sig mycket riktigt att de som får sfi-bonus är de som är högutbildade, de som kommer från vårt språkområde och de som har någon att tala svenska med. För den som är analfabet och inte har någon att tala svenska med tar det lika lång tid med som utan sfi-bonus.
Vi är mycket kritiska till regeringens syn på sfi. Vi menar att den bygger på osanna antaganden om att sfi-studerande bara sitter av tiden för att kunna bli försörjda. Men varken treårsbegränsning eller sfi-bonus tar hänsyn till de olika förkunskaper som människor som kommer hit har. En del är som sagt analfabeter, och andra är mycket högutbildade. Det är den enskilda studeranden som lastas för den otillräckliga kvaliteten på undervisningen.
För att stärka kvaliteten i sfi ska vi, precis som vi gör i den ordinarie skolan, ställa krav på att sfi-lärarna är behöriga. Vi vill också att det ska bli möjligt att utbilda sig till sfi-lärare som ett spår i lärarutbildningen eller på egen utbildning. Det måste förstås också finnas en möjlighet för sfi-lärare att skaffa sig specialkompetens för att undervisa analfabeter.
Vänsterpartiet vill ha fler undervisningstimmar per vecka. Sfi ska kunna läsas i kombination med praktik, arbetslivsorientering, validering, annan utbildning eller arbete. Det behövs fler lärarledda timmar, och sfi med yrkesinriktning bör utvecklas.
Fru talman! Vi vet alla, inte minst genom egna erfarenheter, hur mycket en lärare betydde för hur lätt vi lärde oss olika ämnen i skolan. En engagerad och kunnig pedagog fick oss att lyfta, och en opedagogisk lärare i matte, svenska eller historia sänkte kanske intresset för ämnet till noll. Det gäller naturligtvis även när vuxna ska lära sig nya saker, nya språk till exempel. Därför är det mycket bekymmersamt att en stor del av lärarna i sfi saknar behörighet i vuxenpedagogik och att två tredjedelar av lärarna saknar kunskaper i svenska som andra språk.
Fru talman! Vi behöver därför stärka lärarnas kompetens när det gäller svenska för invandrare, och vi föreslår tre viktiga saker som måste göras.
För det första måste det bli möjligt att utbilda sig till sfi-lärare som ett spår i lärarutbildningen eller rentav på en egen utbildning.
För det andra behöver vi satsa på vidareutbildning av de lärare som redan i dag arbetar med sfi-undervisning.
För det tredje behöver vi tydligare specificera vilken behörighet som krävs för att undervisa i svenska för invandrare.
Det är också helt nödvändigt att se över ekonomin för dem som läser sfi. Eftersom timersättningen för vuxna som deltar i sfi-undervisning har tagits bort tvingas många att välja bort svenskundervisning av ekonomiska skäl. Det är mycket olyckligt.
Fru talman! Samhället förändras allt snabbare, och i ett snabbt föränderligt samhälle ska alla ha rätt till återkommande utbildning. Det är därför som vuxenutbildningen är så viktig.
Vi har i dagsläget en ungdomsarbetslöshet på mer än 25 procent, 26,4 procent noga räknat enligt Statistiska centralbyrån, SCB, för en månad sedan. Utbildningspolitiken har en central roll för att bekämpa arbetslösheten och öka konkurrenskraften i framtiden genom höjd kunskap och kvalitet. Vi vill därför satsa på fler utbildningsplatser för att öka såväl sysselsättningen som människors kunskaper.
Många som i dag är arbetslösa saknar grundläggande utbildning från grund- eller gymnasieskola. Det är 40 procent av de arbetslösa under 35 år som saknar gymnasieutbildning. Så såg det inte ut tidigare. Tidigare var de äldre klart överrepresenterade. Samtidigt vet vi att det krävs minst gymnasieutbildning för att få ett arbete, och det är också nödvändigt för att kunna vidareutbilda sig på yrkeshögskola eller universitet. En gymnasieexamen eller motsvarande har med andra ord blivit en nödvändig förutsättning för att man ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden och i samhället.
Fru talman! Vänsterpartiet satsar rejäla resurser på de unga som inte har fått gymnasiekompetens, och vi föreslår riktade insatser till dem som inte kan få en vidareutbildning i arbetslivet. Vi beklagar att den nya gymnasieskolan har sänkt ambitionsnivån på yrkesprogrammen. Kraven på kunskap i svenska och engelska är lägre, och utbildningarna ger inte längre automatisk behörighet till högskola. Vi menar att det är helt fel väg att gå. Vi menar att det är fler, inte färre, som måste få de kunskaper som är så viktiga både för individens framtid och för landets framtid. För att ge fler människor ökad frihet och verkliga valmöjligheter på arbetsmarknaden vill Vänsterpartiet införa en rätt att läsa in gymnasieskolan inom vuxenutbildningen. Det ska man kunna göra inom den kommunala vuxenutbildningen eller på folkhögskola.
Den globala finanskrisen har gjort att fler har börjat studera. Det gäller även vuxenutbildningen. Antalet heltidsstuderande på komvux har ökat med ungefär 15 procent de senaste åren. Men det är fortfarande långt kvar till det antal platser som fanns innan högerregeringen skar ned vuxenutbildningen med en tredjedel. De extra anslag som kommunerna har fått de senaste åren har inte kompenserat för de förlorade studieplatserna. En rätt till gymnasieutbildning gör att det kommer att behövas fler studieplatser inom vuxenutbildningen. Det har Vänsterpartiet förslag på.
Fru talman! Med detta sagt yrkar jag bifall till reservationerna 5 och 8.