Fru talman! Jag är mycket väl medveten om åtgärdsprogrammet. Det var ju vår regering som initierade att Sverige skulle ha den typen av arbete. Mycket i åtgärdsprogrammet är också sådant som nuvarande regering fortsätter att arbeta med. Det har kvinnoorganisationer och andra också konstaterat. Väldigt mycket av det som finns i programmet är sådant som är kvar sedan regeringen Löfven och regeringen Andersson. Det är alltså inte så jättemycket nytt.
Jag tror att ledamoten skulle ha förstått att det inte var mycket till svar om han själv hade läst åtgärdsprogrammet. I åtgärdsprogrammet finns ju inte särskilt mycket nytt när det gäller det civilrättsliga. Det civilrättsliga som finns där är sådant som den förra regeringen startade. Det handlar om att våldsutsatta kvinnor ska kunna ta över hyresrätter och om tryggare hem för barn. Men det finns inte så mycket nytt. Ja, det skulle vara detta med bodelningar då, som vi här i riksdagen gjorde ett enhälligt tillkännagivande om. Det går regeringen nu vidare med, och det är bra, även om det går lite sakta.
Min fråga är om det finns något mer. Hur kan vi se till att våldsutövande män ska förlora vårdnaden så att barn som utsätts för barnfridsbrott slipper ha sin gärningsman som vårdnadshavare? Är detta något vi kan vara överens om att åtminstone titta på?
Ska det verkligen krävas att en mamma mördas eller allvarligt skadas för att den våldsamma pappan ska förlora vårdnaden? Här menar vi socialdemokrater att det behöver göras en översyn av den lagstiftning som vi gick fram med under förra mandatperioden. Nu vill vi skärpa den tillsammans, när vi har denna blocköverskridande samsyn. Mycket har hänt de senaste åren – hur kan vi göra detta tillsammans?
Vi socialdemokrater har haft många positiva utbyten med regeringen i dessa frågor. Vi tvivlar inte på det engagemang som finns. Nu är frågan: Kan vi upprepa den fina sak som vi lyckades med när det gällde bodelningar, alltså att vi i riksdagen kom fram med idén, och sedan gör vi det gemensamt så att regeringen får genomföra den?