Herr talman! De kommunala bostadsbolagen, som utgör den största delen av allmännyttan, är en omistlig del i den sociala bostadspolitiken. Kommunerna kan via sina ägardirektiv ställa krav på en social bostadspolitik för att till exempel motverka boendesegregation. Trots det är bostadsbristen stor, och det behövs framför allt fler hyresrätter, för ungdomar, för stora barnfamiljer och andra utsatta grupper. På senare år har det byggts en hel del hyresrätter, men tyvärr har det också försvunnit 100 000 hyresrätter de senaste tio åren, mest privata men även i allmännyttan. Det försvårar utsatta gruppers möjligheter på bostadsmarknaden, och varje omvandlad hyresrätt bidrar till en ökad boendesegregation. Vänsterpartiet anser att allmännyttan är så viktig att den ska finnas i alla Sveriges kommuner utan undantag.
Lagen om allmännyttiga bostadsföretag, den så kallade allbolagen, bör skärpas i flera avseenden så att den fungerar bättre som skydd för att bevara allmännyttan och som skydd mot hyreshöjningar som inte är befogade. Därför är det bra att regeringen tillsatt en särskild utredare som ska se över lagen. Jag vill nu redovisa vad Vänsterpartiet vill göra för förändringar i lagen. Jag vill också passa på att framföra vår ståndpunkt att bostadspolitiken inte är en EU-fråga utan ska hanteras utifrån nationella förhållanden.
Större kommuner inrättar någon form av koncernbildning, av praktiska skäl men också tyvärr av skatteplaneringsskäl. Tyvärr är det då ofta så att de kommunala bostadsbolagen får dela ut koncernbidrag till sina ägare som är betydligt större än vad utdelningsbestämmelserna säger i allbolagen. Den luckan måste täppas till och sanktionsmedel återinföras mot de kommuner som bryter mot lagen.
Gävle kommun blev dömd enligt föregångaren till allbolagen, den så kallade stopplagen, för att kommunen tog ut för hög utdelning från sitt bostadsbolag. Numera håller sig Gävle till reglerna, trots att det inte finns några sanktionsavgifter.
Örebro kommun, som jag besökte för ett par veckor sedan, fortsätter att ta ut ett koncernbidrag som vida överskrider allbolagens intentioner. Visserligen är bostadsbolaget välskött och sänkte hyran något under 2006, men den sänkningen hade kunnat vara större eller ha använts för underhåll av det befintliga beståndet i stället.
Ett förtydligande om att självkostnadsprincipen ska gälla i de kommunala bostadsbolagen skulle undanröja en del problem. Vänsterpartiets förslag om att införa skattefria underhållsfonder skulle också stimulera att överskottsmedel blir kvar i bostadsbolagen för det framtida fastighetsunderhållet. Länsstyrelserna bör också lättare kunna kontrollera om kommunerna följer utdelningsreglerna i allbolagen genom att kommunrevisorerna ska ha godkänt utdelning till ägaren, rapporterat det till länsstyrelsen och sedan vidare till Boverket.
När det gäller bedömningen om hyresrätter ska tillåtas omvandlas till bostadsrätter i områden där de behövs för att kunna hävda bruksvärdesprincipen menar jag att regelverket bör skärpas ytterligare. Jag drar helt motsatt slutsats av den kritik som Boverket framför i sin analys än den som framförs i den borgerliga reservationen som ett skäl för att avskaffa allbolagen. Bruksvärdesprincipen måste fungera som det är tänkt genom att det ska finnas jämförelseobjekt på den enskilda orten. Handlar det om större städer måste ortsbegreppet förtydligas och klargöra att det gäller begränsade geografiska områden på stadsdels- eller bostadsområdesnivå.
Till sist, herr talman, vill jag ta upp frågan om hyresgästernas boinflytande, som är en del av reservation 15 som jag härmed yrkar bifall till.
Som egnahemsägare och bostadsrättsinnehavare har du full kontroll över eller är delaktig i gemensamma beslut som berör ekonomi och förvaltning. För en hyresgäst är denna möjlighet oftast mycket liten. Varken bostadsbolag eller hyresgäströrelsen gör tillräckligt för att påverka den här situationen. Visst finns det exempel där man försökt på olika sätt, där hyresgästerna blir delaktiga i fastighetsskötseln eller själva tar ansvar för vissa delar, som trappstädning och utemiljö. Mer heltäckande lösningar med avtal om självförvaltning är dock ovanliga. En möjlighet som inte används särskilt mycket är rätten att bilda kooperativa hyresrättsföreningar.
Vänsterpartiet är angeläget om att utveckla boinflytandet även för hyresgästerna, både när det gäller den egna lägenheten och i bostadsområdet. Närhetsprincipen bör råda och besluten kunna fattas på flera nivåer. Vi tycker att denna fråga är så viktig att den borde leda till ett tilläggsdirektiv till den utredning som just nu ser över den så kallade allbolagen.