Herr talman! I dag diskuterar vi bostadsutskottets motionsbetänkande om bostadsförsörjningsfrågor. Det är utmärkt att vi får chansen att här i dag redogöra för våra respektive ståndpunkter inför höstens val.
Frågeställningen är följande: Vilket ansvar har samhället för bostadsförsörjningen eller, konkretare uttryckt, för att människor har någonstans att bo?
Den socialdemokratiska politiken är väl känd. Vi anser inte att bostaden är en konsumtionsvara bland andra. Tvärtom - samhället har ett ansvar för att se till att alla, och verkligen alla, har en god bostad. Det är, enligt vårt sätt att se det, lika grundläggande som god hälsa, utbildning och arbete för att kunna leva ett värdigt liv. Vi vet att marknadskrafterna inte kan lösa den utmaningen. Samhället och politiken måste vara med, aktivt pådrivande, planerande och styrande.
Därför har vi under de senaste åren steg för steg tillfört nya verktyg och medel för att öka bostadsbyggandet. Och vi har lyckats över all förväntan. De mål som vi satte upp inför valet 2002 och gick till val på, om att bygga 30 000 lägenheter per år, når vi med råge.
Vi har också tagit itu med kostnaderna för boendet, de höga produktionspriserna, som omöjliggjorde byggandet av hyresrätter för människor med normala inkomster för några år sedan. Den politiken har också lyckats. Nu sjunker hyrorna i de nyproducerade husen.
Det är en kombination av mångas insatser: kommunerna, som har sett till att markpriser, anslutningsavgifter och annat har hållits på rimliga nivåer, och byggherrarna, som har lyssnat på Byggkostnadsdelegationen och tagit tag i konkurrensfrågorna, produktionsfrågorna och allt det och nu kan producera på ett betydligt billigare och effektivare sätt. Men det är också de insatser vi har gjort härifrån kammaren genom investeringsstöd och reducering av moms som har gjort det möjligt att bygga och att bygga till rimliga kostnader.
Vår nästa stora utmaning är att modernisera bostadsmarknadens arbetssätt, se till att vi kan komma bort från gamla och omoderna sätt, som att folk ska behöva sitta och ringa runt till alla fastighetsägare i en kommun och liknande, att kommunerna ska inrätta någon form av kö eller förmedling och service där man kan söka bostad samt att fastighetsägarna ska redovisa sina uthyrningsprinciper offentligt. För att underlätta för ungdomar föreslår vi hyresgarantier. Det är stelbenta regelverk som väldigt många fastighetsägare i dag använder sig av, där bara fast anställning och annat godkänns, och vi vill även den här vägen se till att fler ska få tillgång till de bostäder som nu byggs.
Vi har fått fart på byggandet. Vi har fått ned boendekostnaderna. Nu ska vi se till att alla får likvärdiga chanser att få den bostad de vill ha. Man kan verkligen säga att det som ni säkert har hört av oss förr, stolta men inte nöjda, passar väldigt bra här.
Herr talman! Vilket är då alternativet? Ja, i dag skulle vi haft möjligheten att få se det samlade offensiva borgerliga programmet för vår bostadsförsörjning och vad det är man tänker gå till val på. I dag behandlar vi ju de motioner som de borgerliga partierna har skrivit om vad man vill göra framöver, och vi har möjlighet att diskutera det i dag. Det handlar inte om att reagera på regeringens politik utan om att tala om vad man vill. Då borde det program som man kan utläsa av dagens reservationer vara det borgerliga valprogrammet för bostadsförsörjningen.
Det ser ut så här, om jag går igenom reservation för reservation.
1.Avskaffa lagen om bostadsförsörjning. Det betyder att man inte vill att kommunerna längre ska ha ansvaret för att planera för medborgarnas bostadsbehov, behovet av ombyggnad och tillgänglighet. Man vill också ta bort skyldigheten att inrätta bostadsförmedling där sådan behövs.
2.Man vill att privata bostadsförmedlare ska få ta hur mycket betalt de vill av de bostadssökande.
3.Man vill i förebyggande syfte klargöra att man under inga omständigheter kan tänka sig att bostadsförmedlingarna skulle kunna få någon rätt att förmedla privata fastighetsägares lägenheter.
4.Man vill avskaffa lagen om allmännyttiga bostadsföretag, det vill säga göra det fritt fram att sälja ut allmännyttans hyresrätter. Man vill att kommunerna ska kunna ta ut hur höga vinster man vill från hyresgästerna.
5.Man vill införa ägarlägenheter. Det är egentligen ett stickspår, en död fråga. Jag tror att den lever bara i delar av den borgerliga gruppen i bostadsutskottet.
Det är programmet. Det är de reservationer som finns i det här betänkandet om bostadsförsörjning, alltså: Bort med kommunernas ansvar för bostadsfrågorna! Låt privata bostadsförmedlare skinna bostadslösa! Fritt fram för att sälja ut allmännyttan! Överbeskatta hyresgästerna i kommunala bostadsföretag! Erbjud ägarlägenheter! Det är precis det som står där.
Frågan man ställer sig är: Vart leder den politiken? Vad blir det av det här? Jo, den leder precis till den bostadspolitiska situation som rådde i konungariket Sverige våren 1994. Då var de lagar som ni nu vill ta bort på plats, och då rådde detta - förutom ägarlägenheter, som ni inte hann eller inte kom överens om att genomföra när ni hade den borgerliga regeringsmakten. Det var precis så det såg ut våren 1994.
Hur såg bostadssituationen ut då? Vi kan jämföra med i dag. Hur såg situationen ut på bostadsmarknaden?
Bostadsrättsföreningar gick i konkurs på löpande band. Folk till och med smygflyttade ur sina bostadsrätter på nätterna för att man skulle slippa ta ansvar för föreningens dåliga ekonomi. Det stod tomma lägenheter i alla delar av landet för att folk inte hade råd att betala hyrorna. Familjer flyttade till allt mindre lägenheter och trängde ihop sig för att sänka bostadskostnaderna. Ungdomar kunde inte ens drömma om att planera att flytta till något eget. Byggbranschen kollapsade. Nästan alla medelstora byggbolag gick i konkurs för det fanns inga byggjobb att utföra. Det byggdes naturligtvis inte heller några bostäder under de åren. Stora skaror byggnadsarbetare blev arbetslösa. Lyftkranar och grävmaskiner antingen skrotades eller såldes billigt till Sydostasien.
Så såg det ut 1994, när lagstiftningen och bostadspolitikens verktyg såg ut som den borgerliga alliansen i dag vill att det ska se ut år 2006.
Min fråga är väldigt enkel. Ni kan inte på allvar mena att ni vill tillbaka till detta bostadspolitiska fiasko. Har ni glömt eller har ni förträngt hur det såg ut? Eller är det verkligen er vision att vi ska tillbaka till hur det såg ut 1994? Det är faktiskt vad ni föreslår i det här betänkandet.
Det hade funnits utrymme för er att i motioner presentera förslag om hur samhället offensivt kan se till, utifrån era värderingar och era politiska program, att alla verkligen får rätt till en bostad. Men ni har valt, summerat alla dessa reservationer, att föreslå att allt som har hänt under senare år ska upphävas och vi ska tillbaka till den eländiga situation som rådde 1994. Inte ett uns av nytänkande från den borgerliga oppositionen!
Herr talman! Jag yrkar avslag på samtliga reservationer.