Herr talman! Det har varit en intressant debatt - det jag kunnat höra av den, och det har varit det mesta - just därför att det så tydligt har blivit en blockuppdelning. I de bostadspolitiska debatterna brukar jag just peka på att det finns ett behov av att föra politiken på ett annat sätt, lyssna på varandra och titta på olika lösningar. Jag tror att det kan behövas vissa avregleringar för att få i gång byggandet samtidigt som jag tror att det behövs ett klart och viktigt offentligt ansvarstagande för att det byggs till de grupper som verkligen behöver bostad i dag. Jag tror att man kan förena de två synsätten samtidigt.
Det var just i den tron och i den insikten som Miljöpartiet gick med på kraven på en utredning om ägarlägenheter och tyckte att de var bra. Vi stödde den reservation som fanns och som fick till den utredningen.
När sedan utredningen kom hade utvecklingen sprungit vidare. Vi hade sett hur ännu fler bostäder, framför allt i Stockholmsregionen men också i andra storstäder, ombildades och hur allt färre hyresrätter fanns på marknaden. Det var allt svårare att, framför allt som ung, få ett första boende, en första hyresrätt.
Att i det läget öppna för fler former av ombildning var inte det vi såg framför oss. Först ansåg vi att man var tvungen att lösa det stora problemet med en brist på hyresrätter, och det håller vi på att försöka lösa i dag dels genom att det byggs mer, dels genom att de bostäder som finns fördelas på ett rättvisare sätt, vilket mycket av det här betänkandet handlar om.
I nästa steg, när vi löst det problemet, kan vi också titta på andra upplåtelseformer, och där är ägarlägenheter en del.