Fru talman! Det är en del som är mycket aktiva i
ämnet idrott och hälsa, som utbildningsministern
säger. Det är framför allt pojkar men också flickor
som deltar i idrottsrörelsen på sin fritid i mycket stor
utsträckning. De får väldigt bra kondition redan som
10-12-åringar. Andra är inte alls med utan sitter bara
stilla på sin fritid. De cyklar inte ens. De åker inte
moped heller, för den delen. Jag har tyvärr sett exem-
pel på en inaktivitet som inte fanns förut bland unga
pojkar och flickor. Det är förstås allvarligt.
Det är positivt att vi har en gemensam syn på
folkbildningen i det här sammanhanget. Jag menar
inte att deltagande i sfi-undervisning för invandrar-
kvinnor eller undervisning i religionskunskap och
idrott och hälsa bara är en fråga om inlärning. Det är
också en betydelsefull del i integrationen.
Skolan kan bidra till segregering om man följer
minsta motståndets lag och låter många vara lediga
från de timmarna. Det är inte bra. Vi har redan en
ganska stor segregering i boendet mellan stora, in-
vandrartäta områden och andra områden. Inte minst
av det skälet behöver skolan ge en bra undervisning
som alla deltar i, i samverkan med familjerna. Det är
sent att börja integreringen när en flicka är myndig.
Jag har ganska stor erfarenhet av det från folkhög-
skolans värld. Om den flickan har sluppit undervis-
ning i gymnastik under hela grundskolan är det svårt
att motivera henne att delta i det när hon är 18 eller
19 år. Följderna kan bli mycket allvarliga, om en
vuxen person börjar frigöra sig från familjen först när
man är myndig och inte haft något stöd från skolan
tidigare.
Jag menar också att vi som vill ha en generös in-
vandringspolitik har ett särskilt stort ansvar för att
motverka utanförskap och segregation och medverka
till integrering. Då måste alla ta sitt ansvar - både
skolan, vi politiker, föräldrar och allmänhet.