Fru talman! Det är på en och samma gång så att
Sverige är ett av världens allra främsta länder när det
gäller att stimulera barns och ungdomars läs- och
skrivförståelse - vi hamnar alltid i topp i de bedöm-
ningarna, vilket vi har anledning att känna stolthet
över -, och att vårt land, precis som Lars Hjertén
säger, tar emot medmänniskor som ibland inte har
läs- och skrivkunnighet på sitt hemlands språk. Det är
självklart en annan typ av utmaning. Det krävs ett
mycket engagerat arbete, bl.a. naturligtvis med sfi i
introduktionen och med hur sfi sedan fungerar, för att
man som invandrare ska ha möjlighet att lära sig
svenska. Men kommunerna har också ansvar för att
arbeta med grundvux, den grundläggande skolutbild-
ningen, i motivationsarbetet och i kvaliteten på un-
dervisningen.
Också här är vi på många sätt ambitiösa i förhål-
lande till vår omvärld, men visst finns det saker som
måste göras bättre. Det är en av orsakerna till att
regeringen har bestämt sig för att förutsättningslöst se
över hela sfi-undervisningen och även ifrågasätta om
sfi i framtiden ska vara en egen skolform, för att få
till stånd ett utvecklingsarbete inom svenska för in-
vandrare och en högkvalitativ utbildning. Vi har någ-
ra utmaningar där, bl.a. svårigheten att attrahera me-
riterade lärare inom det området, ofta på grund av
konkurrenssituationen inom kommunen, och där
behöver vi bli mycket duktigare.
Jag delar också Lars Hjerténs uppfattning om att
det är klart att man måste möta individen, personen,
när man bedriver utbildningsverksamhet. Det är inte
alls rimligt att man har grupper där man har väldigt
olika förutsättningar bland vuxna invandrare för att
lära sig svenska. Jag är också övertygad om att ibland
är det för vissa individer, som har akademisk utbild-
ning i botten, vilket är ganska många av de människor
som kommer till Sverige, bättre att läsa in svenskan i
högskolemiljö, som man redan har god kännedom
om, än i den traditionella sfi-miljön. Det här behöver
påskyndas, och här sker ett utvecklingsarbete, inte
minst i storstadspolitiken, där arbetet med att kombi-
nera praktik på arbetsplatsen och svenskundervisning
och att möta människor med den bakgrund de har
som individer och inte som grupp visar sig vara
framgångsrikt. Bästa sättet att lära sig språk säger
man ju ofta är om man också kommer ut tidigt i ar-
betslivet, och det tror jag är riktigt. Därför är integra-
tionsarbetet intimt förknippat med svenska för in-
vandrare. Samtidigt som vi nu ska se över sfi ser vi
nu över hela introduktionsprogrammet för anländande
flyktingar och invandrare under ledning av Mona
Sahlin, och det är ett bra sätt att få det här att fungera
väl ihop.
Vi gör också nya insatser när det gäller att enga-
gera och attrahera människor till utbildning under
livets gång. Fr.o.m. nästa år har vi också ett särskilt
studiestöd och en särskild satsning på grundvux och
vuxenutbildning där kommunerna får ett större ansvar
att inte bara erbjuda utbildningsplats utan också kun-
na ge studiestödet i samma veva. Det är det nya re-
kryteringsbidrag som införs den 1 januari. Det tror
jag är ett bra arbetssätt när det gäller just att motivera
grupper av människor som kan ha ett långt steg att gå
för att komma in i utbildning: att kunna erbjuda både
bra studieplats med hög kvalitet och samtidigt erbju-
da studiemedel och studieersättning.