Fru talman! Det var sedan jag läst en rapport till
FN:s CEDAW-kommitté med uppgifter från tio
svenska frivilligorganisationer som jag skrev min
interpellation till utbildningsministern. CEDAW står
för Convention on Elimination of all forms of Discri-
mination against Women, vilket på svenska betyder
ungefär konventionen om avskaffande av allt slags
diskriminering av kvinnor.
Regeringen avger vart fjärde år en rapport, och
den senaste lades fram i juli förra året. I en komplet-
terande NGO-rapport skriver man att vi i Sverige
saknar statistik över personer som inte kan läsa och
skriva och att staten, alltså regeringen, såvitt man vet
inte har någon strategi för alfabetisering. Jag vill
fråga utbildningsministern om det stämmer. Har re-
geringen inga planer för hur vi ska avskaffa analfabe-
tismen i Sverige? Analfabetism förekommer ju fak-
tiskt fortfarande.
Utbildningsministern säger visserligen i sitt svar
att maxtaxan och rätt till förskoleplats m.m. för alla
barn "kan också komma att få sådana effekter", dvs.
att alla invandrarkvinnor i fortsättningen kommer att
delta fullt ut i svenskundervisningen. Jag är inte helt
säker på det.
I NGO-rapporten skrivs att arbetslösheten är dub-
belt så hög bland invandrarkvinnor som bland kvin-
nor födda i Sverige. Vidare framhålls att den margi-
nalisering och diskriminering som invandrarkvinnor
möter gör dem maktlösa ekonomiskt och politiskt och
leder till både social och psykologisk missanpassning.
Man betonar också vikten av att systematiskt ut-
värdera och rapportera om konsekvenserna av nya
reformer och om framsteg och bakslag för olika kvin-
nogrupper, dvs. om läget blir sämre eller om det blir
bättre.
Det är då intressant att få veta om regeringen är
intresserad av att följa olika reformer och resultaten
av dem. Ger t.ex. rätten till en förskoleplats och
maxtaxan fler invandrarkvinnor möjlighet att delta i
svenskundervisning? Blir det så i praktiken? Utbild-
ningsministern säger redan i dag att det kommer att
bli så, men man kan nog inte vara helt säker på det.
I rapporten kallas analfabetismen en dold skandal
i Sverige. Det är kraftiga ord. Den kallas dold därför
att vi inte känner till hur många som egentligen är
analfabeter. Det är framför allt vuxen invandrarbe-
folkning som avses eftersom alla invandrarbarn ju går
i skolan. Analfabetismen måste upp i ljuset, säger
man. Först när man känner till den kan man göra
något problemen.
Sfi-undervisningen har många brister. Utbild-
ningsministern hänvisar till Nationellt centrum för sfi
och svenska som andra språk, och det är säkert bra,
men vi måste ju utgå från de enskilda människorna,
framför allt invandrare, och se till att de får en under-
visning som passar varje person, varje individ. Det är
nog få utbildningar som kräver så stor individuell
hänsyn som just sfi.
Utbildningsministern hänvisar till rapporter som
säger att det här fungerar ganska bra i de flesta kom-
muner, men så är det inte i alla. Jag har träffat in-
vandrade akademiker som har gått i samma sfi-kurs
som analfabeter, och man kan inte ens med den bästa
pedagogik i världen klara en sådan undervisning.
Regeringen tänker tillsätta en utredning, och det
är man duktig på, men jag tror inte att det behövs så
mycket av utredande när det gäller hur svenskunder-
visningen för invandrare ska utvecklas. Jag tror att
det i Sverige finns en pedagogik för hur man lär sig
ett nytt språk, oavsett vilken bakgrund man har. Vi är
faktiskt ganska duktiga på det i Sverige. Det är vikti-
gare att man tillämpar den pedagogiken än att tillsätta
en ny utredning för att studera bakgrunden till det
hela. Vi har redan i dag ganska bra kunskaper på
området.