plik
Herr talman! Den där typen av argumentation om
att man tror sig veta allt tycker jag inte borde vara
värdig en ledamot som har suttit så länge i riksdagen.
Eftersom jag är intresserad av hunduppfödning har
jag tagit kontakt med folk som har just de här raserna.
Framför allt har jag goda vänner som har rottweiler,
som ju är en ras där man har en del problem. Det
finns också många som har vorsteh som har agerat
inom Kennelklubben. Där har jag många bekanta, och
där har man gjort en översyn över det här.
Den översynen har hittills sagt att problemet finns
men är inte så stort som man hade väntat sig. Det
finns problem, framför allt för vorsteh. Men det finns
också många hundägare som har dessa raser som är
emot att införa ett nytt kuperingsförbud. De vill i
stället avla på egenskaper så att man får hållbarare
svansar - det kan man nämligen säkert också avla
fram. Det tror jag skulle vara betydligt bättre. Jag tror
också att det skulle vara fullt möjligt.
För dem som strider allra mest för att få tillbaka
kuperingstillståndet handlar det dess värre om utseen-
det. Det gäller framför allt många rottweileruppfödare
och en del dobbermannuppfödare. Där handlar det
inte om att svansar går sönder, utan där handlar det
om att man tycker att hundarna är fula när de har
svans. Eftersom dessa hundar inte har haft svans på så
länge får man dessutom många olika typer av svans.
En kvinna som jag har god kontakt med bedömer
rottweiler, och hon menar att efter ett antal år ser man
inte svansen längre - man ser hunden.
I många fall tror jag att det här är något man
kommer att vänja sig vid. För många raser diskuterar
man inte ens det här, eftersom man inte tycker att det
påverkar utseendet. Det gäller t.ex. många spanielra-
ser.
Vi har i dag ett förbud i Sverige. Låt det verka
några år! Låt oss se hur man vänjer sig, och låt oss se
vilka problem vi har. Att i dag begära en utredning
om det här tycker jag skulle vara att ge helt fel signa-
ler.