Herr talman! Vi konsumenter har under senare år
blivit alltmer nyfikna, kunniga och krävande. Vi frå-
gar inte bara efter priset på matvarorna - vi vill också
veta varifrån maten kommer, hur säden till mjölet är
odlat och hur djuren är uppfödda. Dagens konsumen-
ter ställer krav på hög kvalitet, god miljö och en god
djuromsorg.
Sverige har som medlem i EU såväl möjlighet
som skyldighet att agera för att förbättra djurskyddet
inom gemenskapen. Vi har en betydligt högre mål-
sättning än EU när det gäller att skapa en god djurmil-
jö. Vår svenska djurskyddslagstiftning omfattar alla
djurslag i fångenskap. Den säger uttryckligen att djur-
hållningen skall vara utformad så att djuren skyddas
mot sjukdom och att deras hälsa främjas. Några såda-
na krav finns vare sig i Europakonventionerna, i EU:s
direktiv eller i de enskilda EU-länderna.
Den socialdemokratiska regeringen har efter EU-
inträdet fört en offensiv politik för att skärpa kraven
på bl.a. djurtransporter. EG:s direktiv om skydd av
djur under transport är, till skillnad mot övriga djur-
skyddsdirektiv, totalharmoniserat. Regeringen har nått
vissa framgångar med att skärpa EU:s regler för krav
på fordonens utformning och utbildningen av förarna.
Men det finns fortfarande mycket kvar att göra för att
uppnå en acceptabel standard på djurtransporterna
inom EU. Regeringen får fortsätta sitt arbete med att
driva detta.
Sveriges höga djurskyddskrav gäller inte bara
mjölk- och köttdjur, utan även pälsdjur. Djurskydds-
lagen ställer höga krav på att djuren skall hållas i en
god miljö som ger dem möjlighet att bete sig natur-
ligt. Utgångspunkten för djurhållningen skall vara
anpassad till varje djurarts beteende och behov av
rörelsefrihet.
Under senare år har Jordbruksverkets föreskrifter
skärpts, och kraven för uppfödning av pälsdjur har
höjts. Speciellt långtgående är kraven för hållandet av
räv. I december 1995 skärptes djurskyddsförordning-
en. Ändringarna innebär bl.a. att rävar bara får hållas
på sådant sätt att deras behov av att vara tillsammans
med andra rävar, av att röra sig och av att gräva till-
godoses.
Herr talman! EU:s inre marknad innebär att varor
och tjänster fritt skall kunna föras över gränserna
mellan medlemsländerna. Den inre marknaden inne-
bär inte att djur och djurprodukter skall kunna föras
över gränserna hur som helst.
EU har sedan 1964 utvecklat enhetliga djurhälso-
krav och riskbedömningar när det gäller djursjukdo-
mar. En förutsättning för att den inre marknaden skall
kunna uppnås för handeln med djur och animaliepro-
dukter är att det finns en gemensam syn på djurhälsa,
smittsamma djursjukdomar och en gemensam be-
kämpningsstrategi.
EU:s mål på området skiljer sig alltså inte från det
svenska målet - att hindra smittspridning för att skyd-
da djurs och människors hälsa. Skillnaden ligger
egentligen i stället i de metoder som används.
Sverige har tidigare varit relativt förskonat från
djursjukdomar. Vårt EU-medlemskap kan därför
medföra ökade risker för vissa djursjukdomar. Djur-
hälsoarbetet och smittskyddsarbetet skall därför in-
tensifieras. Det handlar om ökad utbildning, diagnos-
tiskt utvecklingsarbete och träning för att kunna bygga
upp en effektiv beredskap att upptäcka sjukdomsut-
brott i tid.
Dessutom bör Sverige verka för hur ett program
för bekämpning av djursjukdomar skall utarbetas.
EU:s regler skall vi vidare diskutera i skrivelsen om
regeringskonferensen.
Även bin drabbas av sjukdomar. I Sverige påträf-
fades varroakvalstret för första gången på Gotland
1987. I mars 1991 gjordes de första fynden på fastlan-
det, och sedan har kvalstret spritt sig över delar av
södra Sverige. Bekämpningen av varroakvalstret,
liksom av andra smittsamma bisjukdomar, regleras
framför allt i bisjukdomslagen och i bisjukdomsför-
ordningen. Ansvarig myndighet är Jordbruksverket.
Dessutom ligger det inom länsstyrelsernas ansvarsom-
råde att regionalt biträda Jordbruksverket vid be-
kämpningen.
Det kan i framtiden finnas anledning att ytterligare
pröva vilka bekämpningsinsatser som kan behövas för
att på lång sikt trygga den svenska binäringen. Be-
kämpningen av varroakvalster åligger dock i första
hand ansvarig myndighet. Jag förutsätter alltså att
Jordbruksverket, länsstyrelserna och regeringen upp-
märksamt följer frågan och vidtar de åtgärder som
behövs.
Herr talman! Som jag sade inledningsvis ställer vi
konsumenter högre krav på den mat vi köper. Vi är
inte bara intresserade av varans pris - vi vill veta vad
som händer med maten under hela produktionskedjan
från uppfödning till transport, slakt, förpackning och
slutligen återvinning. Konsumenten har rätt att kräva
livsmedel av hög kvalitet.
Hög kvalitet innebär för mig att det kött vi äter
kommer från djur som fått leva ett naturligt liv i en
god miljö, och att det som växer på våra åkrar är odlat
med så litet kemikalier och bekämpningsmedel som
möjligt. Därför måste vi förstärka konsumentperspek-
tivet och även i framtiden ställa höga krav på djurhäl-
sa och djurskydd.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan i betänkandet och avslag på samtliga
reservationer.