Herr talman! Också detta betänkande behandlar
motioner som har väckts. För Miljöpartiet är djur-
skyddsfrågorna oerhört viktiga. Det handlar om en
respekt för livet, som också måste innefatta djuren.
Därvidlag är vi i Sverige på många områden långt
framme. Det betyder inte att djurskyddsarbetet inte
kan drivas ännu längre framåt. Det finns i dag många
djur som har det illa, och vi måste på de punkterna
kunna fortsätta att driva utvecklingen framåt.
Det som jag främst tänker på är de djur som lever
i burar. Vi kan säga att det nu börjar ske en viss för-
ändring på den punkten. Man har i alla fall ändrat
rävhållningen så, att räven skall ha möjlighet att grä-
va. Det sätt som man har haft för att hålla djur i bur
strider egentligen totalt mot 4 § djurskyddslagen, som
säger att djur skall ha möjlighet att bete sig naturligt.
Det är inte naturligt för en räv att sitta i en bur. Det är
absolut inte naturligt för den att inte kunna gräva och
inte heller att vara så passiv som den blir i en bur.
Vi kan här se vissa förändringar som väl i varje
fall är till det bättre, men frågan är om vi över huvud
taget skall ha räv i bur. I det sammanhanget är Sveri-
ge faktiskt inte ett föregångsland. Schweiz har
kommit längre. I Schweiz är det förbjudet att ha räv i
bur. Det är där också förbjudet att ha mink i bur.
I Sverige finns fortfarande ungefär 50 000 rävar
på pälsfarmer. Antalet minskar fortlöpande, och anta-
let pälsfarmer har minskat från 650 till 250 på tio år.
Vi tycker att det är bra. Måste man hålla djur på ett
sådant här sätt, skall vi kanske fundera på om vi verk-
ligen måste använda dessa djurs pälsar. Vi i Miljöpar-
tiet anser att det inte är så. Vi anser denna typ av
djuruppfödning inte är värdig ett samhälle som säger
sig sätta djurskyddet högt.
Det finns fortfarande 2,2 miljoner minkar i bur i
Sverige. De finns i burar som är 0,8 m långa, 0,35 m
breda - vilket inte är speciellt mycket - och 0,4 m
höga. I en sådan bur har man 3 minkar.
En mink beter sig i naturen definitivt inte som en
mink i bur. En mink är ett djur som är beroende av
vatten och som tillbringar 60-70 % av sin aktiva tid
under vatten. Skall man här se till att mink kan bete
sig naturligt, borde den ha tillgång till vatten.
Man har i Schweiz också dragit konsekvensen av
detta, där ett par måste ha 6 kvadratmeters utrymme
och tillgång till 1 kubikmeter vatten. Minken måste
alltså ha tillgång till vatten.
Detta är oerhört väsentligt, inte bara därför att
minken måste kunna bete sig naturligt utan också
därför att vistelsen i vatten är ett sätt för minken att
reglera temperaturen.
Vi borde verkligen fundera på om det är vettigt att
ha 2,2 miljoner minkar i bur i Sverige. Vi måste kan-
ske överväga om ett burförbud för mink vore lika
angeläget som burförbud när det gäller höns. Skall
man föda upp dessa djur, skall man göra det på ett för
djuret vettigt sätt.
Det blir då också naturligt att säga att vi inte skall
importera pälsar från länder som har en sådan upp-
födning av dessa djur som vi själva inte accepterar.
Skall vi importera, måste man föda upp djuren på ett
sätt som vi tycker är vettigt.
Jag yrkar bifall till reservation 2.
I reservation 1 talar vi litet grand om det faktum
att det fortfarande ute i världen diskuteras om man
skall få fånga djur med bensax eller inte, trots att man
vet att detta är ett av de mest grymma sätten att fånga
djur. Många sitter under lång tid fast i bensaxfällor.
Många lider också så mycket att de biter av sig benet
för att komma loss. Det är ingen diskussion om att
detta är det absolut mest plågsamma sättet att fånga
djur. Ändå diskuterar man fortfarande i internationella
forum hurdan standarden skall vara, och vi kommer
inte till skott internationellt.
Dessutom stöter vi på problem genom att vi enligt
WTO-reglerna inte kan gå före på miljöområdet. Vi
kan alltså egentligen inte förbjuda import av päls från
saxfångade djur. Vi menar i reservation 8 att det är
oerhört viktigt att man utformar frihandelsreglerna så
att djurskyddsaspekterna får ett mycket större ge-
nomslag och så att det också blir möjligt att säga nej
tack till länder som t.ex. tar fram pälsar på ett sätt som
vi inte själva vill tillämpa här.
Jag yrkar bifall till reservation 8.
Vi i Miljöpartiet för i betänkandet inte så mycket
diskussioner om EU och djurskyddet, utan vi har valt
att ta upp dem i andra sammanhang. Vi tar ändå upp
litet grand om djurtransporter. Sverige har fått undan-
tag för transport av högdräktiga och nyförlösta djur.
Enligt vår uppfattning måste man göra allt för att
permanenta den övergångsbestämmelsen. Jag vet att
vi har en samsyn, och vi måste försöka driva det här
tillsammans.
Jag vill också kort kommentera den motion som
Urban Ahlin har väckt och där det anförs att straffet
för handel med utrotningshotade djur borde skärpas.
Det ligger i dag mycket pengar i döda falkar och ör-
nar. Många människor tar mycket stora risker för att
komma över t.ex. dessa fåglar. Straffets längd är då
naturligtvis något som man kalkylerar med. Är straf-
fet som i Sverige två år, får man en mindre påföljd än
i Norge, där straffet är sex år. Man väljer självfallet
hellre att försöka i Sverige än i Norge, där effekten av
att åka fast blir större.
Det skulle vara oerhört bra om man kunde sam-
ordna lagstiftningen på detta område inom Norden. Vi
har likartade arter och samma hot mot dessa arter. Jag
stödjer verkligen denna reservation.
Detta betänkande är mycket viktigt, och det är bra
att samsynen i Sverige är så stor. Jag hoppas att vi kan
komma till skott när det gäller burar för rävar och
mink, framför allt vad beträffar mink, där vi har en
bra bit kvar. Om man nu skall hålla dessa djur i bur,
skall de enligt 4 § ha möjlighet att bete sig naturligt.