STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Hillevi Larsson för in oss i den djupt känslomässiga dimensionen. Jag tillhör dem som växte upp under 70-talet, då det rådde en helt annan medvetenhet om det helvetesvapen som kärnvapen utgör. Vi hade olika klockor som vi tittade på och där vi kunde se hur nära klockan tolv vi var. Ett tag var det kusligt nära. Vi kan vara väldigt glada åt att många som har vuxit upp de senaste åren har haft en klocka som inte varit fullt lika nära tolvslaget som när vi växte upp på 70-talet.
Det är därför det som utrikesministern säger kanske är det centrala, nämligen att vi alla på olika sätt har försökt verka för att minska spridningen av kärnvapen. Sverige har varit ledande, alldeles oavsett regeringar. Det finns en bred politisk enighet om det.
Det som är vår utmaning, fru talman, är att det går åt fel håll nu. Vi ser framtagandet av kärnvapen i Nordkorea. Vi diskuterar det så kallade kärnvapenavtalet med Iran. Vi har ett grannland, Ryssland, där vi ser ett nytt moderniseringsprogram parat med en väldigt lättsinnig kärnvapenretorik som det finns all anledning att vara orolig över. Det finns alltså tyvärr många steg som går i absolut fel riktning.
Det är där jag tycker att ambassadör Lundins utredning är intressant. Låt oss nu inte undergräva de processer som finns, är det han säger. Då är det värt att komma ihåg att de kärnvapenbärande staterna inte finns med i det här så kallade kärnvapenavtalet - inte USA, inte Ryssland, inte Frankrike, inte Storbritannien, inte Kina. Därför är det viktigt att hålla reda på besticken och fortsätta med det svenska bidraget till den internationella politiken, nämligen att seriöst medverka till ett icke-spridningsavtal och seriöst medverka till begränsningar.
Hillevi Larsson nämnde det här med medeldistansrobotar. Jag antar, precis som Allan Widman var inne på, att utrikesministern delar synen att det sannolikt redan sker brott här genom utprovningen av förmågor hos olika robottyper i Ryssland. Det är ju detta som skapar oron för oss i Europa.
Jag tycker dessutom att det finns all anledning för utrikesministern att artigt besvara den fråga som Allan Widman ställde om att en av utredningarna går ut på remiss men inte de två andra. Sedan vill jag understryka, fru talman, att jag tycker att det var bra att man gjorde den här utredningen. Jag tycker att det är bra med det resultat Lundin har kommit fram till och den process som har skett, inte minst därför att det som jag uppfattar det stoppade rätt långtgående planer på att godkänna avtalet och möjligtvis påbörja ratificeringen.
Fru talman! Min fråga till utrikesministern handlade om hur tidtabellen nu ser ut. Nu har det gått 20 månader. Svaren kommer in den 26 april. Jag tror att det är viktigt att regeringen därefter är rätt snar med att bestämma sig. Vill man inte gå vidare är det helt upp till regeringen, som har den exekutiva makten. Vill man gå vidare måste man också höra riksdagen. Då tror jag att det kommer att synas och höras betänkligheter. Ett stalltips, fru talman, är att det kommer att bli svårt att få med riksdagen på ett godkännande och ett ratificerande av det här avtalet - just på de grunder som ambassadör Lundin, regeringens egen utredare, har presenterat. Men för mig är det viktigt att det bringas klarhet i tidtabellen. Jag utgår från att vi senast i sommar får veta exakt vad regeringen väljer för väg.