Fru talman! Sverige har en lång historia av att arbeta för fred och nedrustning. Vi försökte inte minst under kalla kriget att minska spänningarna. Ett avtal som kom till under den tiden - ett nedrustningsavtal mellan Ryssland och USA - har USA nu lämnat. Det gällde just kärnvapen.
Jag tycker att vi alltid ska bekämpa kärnvapen. Men i denna tid då vi snarare är på väg mot upprustning och ökade konflikter mellan stormakter i världen är det extra viktigt att vi står upp för Sveriges långa tradition av att försöka minska spänningarna och nedrusta.
Andra massförstörelsevapen har förbjudits. Det handlar om kemiska och biologiska vapen och klusterbomber. Dessa har förbjudits. Det fanns såklart även en debatt inför detta förbud. I dag kan vi se konsekvenserna av förbudet. Mängden av dessa vapen har minskat dramatiskt. Det är dessutom oerhört tabubelagt att använda dem. Blotta misstanken om det väcker ett ramaskri.
Jag kan inte förstå varför kärnvapen ska undantas. Kärnvapen är ju det absolut värsta massförstörelsevapnet av alla. Det skapar mest förstörelse. För mig är det väldigt märkligt om denna vapentyp ska undantas, speciellt med tanke på utvecklingen i världen med upprustning av inte minst kärnvapen.
Sverige har varit drivande i FN när det gällt att ta fram denna konvention om ett kärnvapenförbud. Det vore tråkigt om vi inte också kan ta steget fullt ut och ställer oss bakom och undertecknar detta.
Utredningsprocessen ska självklart ha sin gång. Nu ska remissinstanserna få tycka till. Självfallet får regeringen titta noga på utredningen och vad remissinstanserna säger. Sedan får man se hur man går vidare i frågan. Oavsett var man landar måste Sverige hålla fanan högt när det gäller kärnvapenförbud. Det vore ett brott mot vår tradition hittills om vi plötsligt skulle lägga ned motståndet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag minns från när jag var barn att jag läste en historia som hette Sa dako och de tusen papperstranorna. Jag visste inte då att detta var en sann berättelse utan trodde att det var påhittat, men oavsett vilket var det en oerhört stark berättelse. Det handlade om en flicka som var två år gammal när de fällde bomberna över Hiroshima. Hon verkade vara oskadd. Men senare, när hon ungefär var i mellanstadieåldern, drabbades hon till följd av detta av leukemi.
Det fanns saga som gick ut på att om man var sjuk skulle man vika 1 000 papperstranor för att bli frisk igen. Sadako hann vika drygt 600. Sedan dog hon. Men hennes klasskamrater vek de resterande så att det blev 1 000 på hennes begravning.
Jag grät när jag var barn, och jag gråter nästan nu när jag tänker på detta. Det här visar kärnvapnens fruktansvärda effekter. Så många människor mördades på en gång. Men många dog också senare, till och med ättlingar till dem som dog då. Därför tycker jag att vi ska fortsätta kampen mot kärnvapnen.