Fru talman! Jag tycker att det var utmärkt att utrikesministern påpekade att Ryssland under lång tid har brutit mot INF-avtalet.
Faktum är att skälet till att jag över huvud taget engagerade mig politiskt en gång i tiden, för vad som nu är ganska länge sedan, var just upprustningen av kärnvapen i Europa. Pershing II och SS-20 hette de på den tiden.
Jag har alltså samma mål som utrikesministern, och jag delar dessutom hennes bedömning att skälet till att de Natoländer som finns i Europa inte skriver under eller tillträder kommissionen är att de vill känna att de står under ett kärnvapenparaply. Jag antar att det är precis samma logik som ligger bakom att Finland inte tillträder konventionen. Det gör för övrigt inget annat nordiskt land heller.
Det sägs att Tage Erlander redan på 50-talet fick frågan av en journalist: Vad gör statsministern om Moskva hotar med en kärnvapenattack? Då svarade Tage Erlander: Ja, då ringer jag Washington.
Det är min tro att det har varit så under väldigt lång tid och att vi har kunnat åtnjuta en säkerhet, särskilt i tider av kärnvapenretorik, som vi numera möts av mer eller mindre dagligen från Rysslands sida.
Fru talman! Jag har ställt frågan om varför vissa utredningar som berör UD går på remiss och andra inte gör det. Jag kan notera att jag fortfarande inte har hört något sakligt argument framföras för denna skillnad i beredningsprocessen.
Till slut vill jag påminna om att den som verkligen skakade liv i visionen om en kärnvapenfri värld var den före detta presidenten Barack Obama. Han gjorde det i vår tid. Jag delar gärna ambitionen med utrikesministern: Låt oss följa hans goda exempel och hans vision!