Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet om vindbruk, NU21, i dess helhet och till utskottets förslag i betänkandet om elcertifikat, NU17, utom när det gäller ett förslag. Det handlar om frågan om elcertifikat för småskalig vattenkraft. På den punkten vill jag yrka bifall till reservation 5.
Det är mycket glädjande att vindkraften nu verkar stå inför ett verkligt genombrott även i Sverige. Med det betänkande som vi diskuterar i dag kan förhoppningsvis utbyggnaden underlättas och påskyndas. I sammanhanget vill jag säga att jag tycker att begreppet vindbruk är ett välfunnet begrepp eftersom det handlar om att ta vinden i bruk på samma vis som man tar jorden i bruk.
För nio år sedan, 1997, hade Spanien och Sverige ungefär lika mycket vindkraft. Sedan dess har Spanien 40-faldigat sin vindkraftsproduktion medan vi i Sverige bara lite mer än fördubblat den del av elproduktionen som kommer från vinden - och det beror faktiskt inte på att det blåser mindre hos oss.
Vi kan också jämföra med Danmark, som satsade offensivt på vindkraft för flera decennier sedan. I dag ger vinden inte bara en snabbt växande del av dansk elproduktion; vindkraftsindustrin sysselsätter dessutom ungefär 25 000 personer, och vindkraftverk är numera Danmarks näst största exportprodukt.
Vi har alltså mycket att ta igen innan även Sverige kan betraktas som en ledande vindkraftsnation. Vi har ju faktiskt förutsättningarna - vind och blåst.
Men något är på gång. Det är exempelvis spännande att läsa förra veckans utgåva av Ny teknik, där man kan konstatera att storföretag som ABB och SKF nu ser vindkraften som en stor och viktig framtidsbransch. Det har man också grund för. Enligt det danska marknadsanalysföretaget BTM Consult förväntas tillväxten i vindkraftsbranschen fortsätta med minst 16 % om året de närmaste åren. Det innebär att vindkraftsmarknaden värderas till 970 miljarder kronor under den kommande femårsperioden.
Och på lite sikt kan det bli ännu mer än så. Nyligen presenterade nämligen det irländska vindkraftsbolaget Airtricity en idé om ett nät av havsbaserade vindparker i Medelhavet, Biscayabukten, Nordsjön och Östersjön. Alltfler inser att en viktig del av energiframtiden ligger i vinden.
Med betänkandet om vindbruket gör samhället sitt för att underlätta vindkraftens expansion. Då handlar det om såväl den småskaliga som den storskaliga vindkraften.
När det gäller det andra betänkande som vi behandlar i den här debatten,
Förnybar el med gröna certifikat
, kan vi först konstatera att certifikaten har medverkat till att få fart på en hel del investeringar, allra mest inom biokraften. Det gäller såväl i skogsindustrin som inom den kommunala fjärrvärmen. Energimyndigheten bedömer att det finns goda förutsättningar att målet för certifikatsystemet uppnås, vilket är glädjande. Därför anser vi från Centerpartiets sida att det är naturligt att systemet förlängs till 2030 och att ambitionerna höjs.
Målet för ny produktion av förnybar el höjs till 17 terawattimmar till 2016. Det kan i sammanhanget vara intressant att konstatera att den norska regeringen nyligen lade fram ett stort förslag på energiområdet där man sätter målet så högt som 30 terawattimmar förnybar energiproduktion och energieffektivisering mellan 2001 och 2016.
Centerpartiet står bakom den proposition om certifikatsystemet som regeringen lade fram tidigare i vår. Däremot är vi inte med på den utfasning av den småskaliga vattenkraften ur certifikatsystemet som regeringen senare föreslog i sin ekonomiska vårproposition, uppenbarligen efter en överenskommelse med Miljöpartiet.
Jag tycker att det är beklagligt att regeringen gjorde denna överenskommelse någon mörk natt under budgetöverläggningarna på Finansdepartementet. Självfallet ska miljöhänsyn vägas in vid prövning av om vattendrag ska få exploateras. Skyddsvärda oexploaterade vattendrag ska inte byggas ut. Det är ju därför vi har en miljölagstiftning, en plan- och bygglag och en miljöbalk. Men att med miljöskäl som argument fasa ut all småskalig vattenkraft ur certifikatsystemet för förnybar energi är minst sagt dumt. Den som anser att miljölagstiftningen på det här området inte är tillräckligt långtgående bör självfallet arbeta för att skärpa denna lagstiftning, inte för att lyfta ut all småskalig vattenkraft ur certifikatsystemet.
Som framgår av betänkandet beräknas de småskaliga vattenkraftsanläggningarna producera närmare 2 terawattimmar el varje år. Dessutom finns närmare 2 000 nedlagda vattenkraftverk med befintliga dammar. Många av dessa skulle kunna rustas upp och åter tas i bruk för elproduktion utan några negativa miljökonsekvenser. Det är inte särskilt vist att inte ta vara på den möjligheten, som kan ge ytterligare en värdefull terawattimme förnybar energi och många nya jobb, inte minst på landsbygden.
Allvarligt är dessutom att agerandet har skapat oro inte bara bland små vattenkraftsproducenter utan även bland andra producenter av förnybar el. Elcertifikatssystemet ska vara långsiktigt. Man ska då inte gå in och ändra förutsättningarna bara tre år efter införandet av systemet. Det är då lätt att en misstro uppstår mot de goda ambitionerna.
Det finns dammar i våra vattendrag som har funnits i 50-100 år och ibland ända sedan medeltiden. Runt dessa finns ofta en levande natur- och kulturmiljö med ett utvecklat växt- och djurliv. Dessa miljöer kan bevaras samtidigt som en turbin tar vara på kraften i det strömmande vattnet och på sätt ger viktig elektrisk kraft.
Det är ofta bättre att gamla småkraftverk rustas upp och hålls i skick än att de står och förfaller. På så sätt kan systemet med gröna elcertifikat också spela en positiv roll inte bara för energiproduktionen utan även för miljön.
För övrigt var det intressant att utskottet härförleden fick ta del av ett brev från European Small Hydropower Association i Bryssel. Där menade man att ett beslut om att fasa ut småkraftverken ur systemet med gröna certifikat strider såväl mot Kyotoprotokollet som mot ett EU-direktiv. Om beslutet fullföljs kommer organisationen att anmäla Sverige till EU-kommissionen, skriver man.
Jag anser definitivt inte att Sverige i alla lägen ska lyda direktiv från Bryssel. Men jag har svårt att se varför vi inte i det här fallet har starka sakskäl för att ta synpunkterna på allvar.
Vi bör självfallet ta vara på alla tillskott av förnybar energi som är möjliga för att kunna fortsätta att fullfölja energiomställningen från kärnkraft och fossil energi till förnybar energi. Då är självfallet även den småskaliga vattenkraften värdefull.