Herr ålderspresident! Det är intressant att höra Marie Granlund stå här och efterfråga gemensamma förslag från alliansen, med tanke på att vi säkert har presenterat - någon hade räknat ut det - 700 gemensamma förslag på en rad olika områden. Vänsterpartierna har däremot inte presenterat ett enda gemensamt förslag för kommande mandatperiod. Det finns inget gemensamt valprogram, ingen gemensam agenda för vad man vill göra över huvud taget.
Marie Granlund tar exemplet från energipolitiken, som är ett av de områden där vi ännu inte har presenterat gemensamma förslag. Jag vill betona:
ännu inte
har presenterat gemensamma förslag. Marie Granlund kan se fram emot ytterligare trevligheter när det gäller vad vi kommer att presentera för väljarna.
Jag är bekymrad för väljarnas del över den totala avsaknaden av gemensamt valmanifest från vänstern. Hur ska det bli när Vänsterpartiet föreslår 200 000 nya jobb helt ofinansierat inom offentlig sektor? Är det också Marie Granlunds förslag? Hur ska det bli med föräldraförsäkringen? Vänsterpartiet går till val på en fifty-fifty-delning, och Miljöpartiet vill ha en tre-tre-tre-delning. Socialdemokraterna har stora interna problem med frågan, för kongressen har sagt ett men Göran Persson säger något annat. Några partier vill ta bort utgiftstaket. Vänsterpartiet vill lyfta upp hela utgiftstaket. Hur ska Marie Granlund tackla det?
Här finns en massa frågor. Ska det bli som vanligt, att det där avgörs i nattmanglingar och budgetsamtal och det kommer ut någonting helt annat än det väljarna hade förväntat sig? Vilken väljare som röstade på Socialdemokraterna hade till exempel förväntat sig friår? Nej, Marie Granlund är svaret skyldig. Vi har lagt massor med gemensamma förslag.
När det gäller energipolitikens område är Marie Granlund också svaret skyldig. Vi har här i kammaren under hela mandatperiodens gång letat efter och sökt få till stånd breda lösningar.
Jag har stått här i kammaren och erbjudit samarbete. Per Bill har stått här i kammaren och erbjudit samarbete. Vi har inte fått en enda förfrågan, inte en enda inbjudan. Om det är så att Marie Granlund verkligen menade någonting med sitt vurmande för näringslivet - jag hoppas det - borde hon ha sett till att det tagits initiativ för att få till stånd de breda lösningarna. När det gäller energipolitiken tror jag att det är väldigt avgörande att man kan ha blocköverskridande lösningar, som kan ligga fast långsiktigt, till gagn för producenterna och till gagn för konsumenterna.
Nej, inga sådana initiativ har tagits. Ingenting har hänt. Det är ett stort ansvar som den sittande regeringen bär.
Den gamla alliansen av samarbetspartier när det gäller energipolitiken är upplöst - den finns inte i dag. Frågan är verkligen, oavsett regering, hur man kommer att agera fortsättningsvis.
Vi har inom alliansen närmat oss varandra alltmer i vår politik under den här mandatperioden. Jämför antalet gemensamma reservationer i dag! De är fler än de någonsin har varit. Men det här verkar Marie Granlund blunda inför.
Varför har inte initiativen kommit till att inbjuda till de breda lösningarna, som Marie Granlund står och talar positivt om här i dag?