Fru talman! Anne-Marie Pålsson har på ett förträffligt sätt presenterat bristerna i de båda betänkanden som vi nu debatterar. Jag skulle ändå vilja förtydliga Folkpartiets ställningstagande i frågan.
Vi var också emot elcertifikatssystemet när det år 2003 infördes. Vi befarade att systemet skulle komma att omgärdas av en omfattande administration och byråkrati, vilket också blev fallet.
Ett elcertifikatssystem är ett ineffektivt och för konsumenterna mycket dyrt sätt att stödja förnybara energikällor. Hade subventionerna till förnybara energikällor bekostats via statsbudgeten hade det antagligen kostat oss som skattebetalare mycket mindre än det i dag kostar oss som elkonsumenter. I dag betalar jag, ni och alla där ute ett överpris för förnybar el - ett pris som inte bara täcker producenternas kostnader utan också ger klirr i kassan för staten och för elleverantörer. Knappt hälften av det vi betalar går till dem som producerar elen. 34 % går till staten, och resten, 17 %, går till leverantörer.
Vi är av uppfattningen att förnybara energikällor, liksom andra energislag, ska klara energimarknadens konkurrens utan omfattande subventioner.
En marknad är beroende av stabila regler för att fungera tillfredsställande, så också energimarknaden. Därför är det förvånande att riksdagens majoritet med dessa betänkanden är beredd att rösta igenom förslag som innebär att man inför olika regler för skilda energislag. Det kommer att göra ett redan komplicerat system ännu mer komplicerat. De här återkommande regeländringslagarna på energiområdet skapar inget annat än osäkerhet på marknaden och därmed också bland långivare och investerare.
En annan brist värd att nämna är att systemet med elcertifikat inte helt är utformat med hänsyn till energikällornas miljöeffekter. Hade det varit så hade till exempel torv, som är att betrakta som ett fossilt bränsle, inte gynnats i systemet.
Min och Folkpartiets slutsats blir därför att systemet med elcertifikat måste avvecklas så snart det är möjligt. För det första bör anläggningar som från och med nästa år tas i drift inte tilldelas certifikat. För det andra ska anläggningar som nu ingår i systemet tilldelas certifikat till och med år 2010 då kvotplikten enligt dagens lag skulle upphöra. År 2010 skulle alltså bli sista året då elcertifikat gäller.
Jag ska också säga några ord om betänkande 21 om miljövänlig el med vindkraft som ger vindkraften en särställning i förhållande till andra energikällor. Folkpartiet är av uppfattningen att i det fall vindkraften stöter på omotiverade svårigheter ska dessa undanröjas. Men det måste ske genom likabehandling, inte genom särbehandling.
Vindkraften får för närvarande en rad olika statliga stöd som sammantagna ger vindkraften en orimligt gynnad ställning gentemot andra energikällor. Vi anser att de flesta statliga stöden till vindkraften ska avskaffas. Det ska ske genom en utfasning under flera års tid så att inte redan gjorda investeringar hotas. Vindkraften kan utvecklas på egna meriter och konkurrera med andra energikällor på en fri marknad utan politisk inblandning, menar vi.
Vindkraft är en mycket väl etablerad teknik. Ändå föreslås i betänkandet en förlängd satsning på pilotprojekt för att utveckla vindkraftsteknik. Det menar vi är feltänkt. Pilotprojekt används för utveckling av nya tekniker. Vad vindkraften behöver är forskningsanslag genom den allmänna energiforskningen.
Vi delar regeringens analys att vindkraften missgynnas av dagens fastighetsbeskattning där taxeringsvärdet grundas på effekt. Men lösningen kan inte vara en särskild, lägre, skattesats för vindkraften. Dessutom vet vi inte - åtminstone är det tveksamt - om det är förenligt med EU:s regler om statligt stöd. Vi menar att regeringen i stället bör se över hela grunden för taxering av kraftverk i syfte att utveckla ett system som behandlar alla typer av kraftverk likvärdigt.
Självklart står vi bakom våra båda reservationer i betänkande NU17 och bakom vår reservation om avslag vad gäller betänkande NU21, men vi ämnar inte nu yrka bifall till dem.