Fru talman! Miljöpartiet stöder betänkandet om vindkraft. När det gäller betänkandet om certifikatsystemet har vi ett antal reservationer. Jag tänker inte yrka bifall till dem, men jag tänker tala lite om dem. Vi tycker till exempel att certifikatsystemet har sina brister. Ända sedan det tillkom har Miljöpartiet haft synpunkter på utformningen. En hel del av våra farhågor har besannats.
Det som har vuxit fram är inte så mycket av den nya tekniken. Det är biobränslen som har kommit in i redan befintliga kraftverk i stället för andra bränslen. Man kan inte säga att det har vuxit fram så mycket ny teknik. Men vi vill ändå inte förorda att man avskaffar certifikatsystemet. Det skulle kunna medföra ett ännu mer avvaktande investeringsklimat för den förnybara energin, och det är vi inte intresserade av.
Däremot vill vi gärna att regeringen åtminstone ska utreda ett garanterat minimipris för förnybar elproduktion. Det har haft god effekt i de länder som använder det. Det kan vara någonting som man kan titta på. Vi tror att det skulle kunna vara en bra komplettering av elcertifikatssystemet.
Vi vill inte att torven ska behandlas som ett förnybart bränsle. Torven har koldioxidemissioner motsvarande kol. Det är inte rimligt att den då behandlas som ett förnybart bränsle.
Vi tycker att kvotplikten borde ha satts högre än vad man nu gör. Vi hade förordat 21 terawattimmar. Det beror på att det finns väldigt stora potentialer i Sverige för ny förnybar kraft.
Man kan titta på det som finns i Tyskland, som är ett mindre land till ytan än Sverige med mindre goda vindförhållanden och större konflikter kring byggnader, eftersom det är mer människor per yta. Det har 26 terawattimmar vindkraft.
Vi har stora potentialer för vindkraft i Sverige, och vi har stora potentialer över huvud taget. Vi tycker att kvotplikten sattes för lågt och att utbyggnaden går för långsamt.
Vi är emot effekthöjningen av kärnkraft. Vi anser att när man får lov att höja effekten på kärnkraftverken sker det i konkurrens med de nya förnybara bränslen som vi vill ska växa fram. Det blir en osäkrare marknad för de bränslena.
Dessutom vill vi påtala väldigt starkt att effekthöjning är en osäker metod. Jag vill rätta till ett misstag som ofta framhålls, att effekthöjning skulle vara en effektivitetshöjning. Det handlar det inte om.
En effekthöjning innebär att man tar in mer bränsle i reaktorn, och det blir mer avfall. En effekthöjning är inte en effektivisering, utan det är en ökning av styrkan på reaktorn. Den ställer till mer miljöeffekter i förhållande till det bränsle som tas in.
Reaktorerna i Sverige är dessutom ganska gamla. Egentligen skulle de fasas ut av åldersskäl snarare än att man skulle höja effekten på dem. De blir osäkrare. Även SKI, som vi från Miljöpartiet nyligen besökte, medger att reaktorerna blir osäkrare. Det anser att de fortfarande ligger inom de marginaler det har satt upp, men de blir osäkrare.
Reaktorerna blir skörare när man laddar dem med mer bränsle och när det blir mer aktivitet i dem. Det finns många skäl att inte ge sig in på den farliga vägen. Vi är ledsna att regeringen nu har gett tillstånd till Oskarshamn 3.
Jag vill också säga några ord om småskalig vattenkraft, eftersom många har talat om det här. Jag antar att alla som har talat om småskalig vattenkraft vet som att naturvårdsverket inte ville ha fortsatta certifikat för småskalig vattenkraft.
Man skriver i sitt yttrande: Småskalig vattenkraft medför ofta stora negativa miljökonsekvenser. Därför bör de inte ingå i certifikatsystemet. De småskaliga vattenkraftverken motverkar möjligheten att uppnå miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag. Det växande exploateringstrycket på de mindre vattendragen är inte önskvärt beträffande ramdirektivet för vatten. Det säger Naturvårdsverket.
Man säger också: Genom införandet av elcertifikatssystemet i kombination med stigande elpriser har det skapats ett växande intresse för att återuppta driften av ett mycket stort antal nedlagda vattenkraftsanläggningar av vilka många ligger i värdefulla vattendrag eller vattendrag med förutsättningar för höga naturvärden.
I dag finns drygt 2 000 småskaliga vattenkraftsanläggningar godkända för tilldelning av certifikat med årlig produktion på 1,9 terawattimmar. Enligt en undersökning från Energimyndigheten planeras 50 gigawattimmar fram till år 2010 och fram till år 2015 ytterligare 20 gigawatttimmar.
Det handlar om ett litet tillskott av vattenkraft som relativt sett kan göra stor skada på mindre vattendrag. En stor del av de återstående naturvärdena i svenska vattendrag, och särskilt i södra Sverige, kan skadas.
Ett ytterligare problem är att det innebär större ekonomiska drivkrafter för utbyggnad av småskalig vattenkraft. I ett överklagande till Högsta domstolen har Naturvårdsverket påtalat risken för att elcertifikat vid bedömning av vattenkraftens samhällsekonomiska värde i samband med prövningen enligt miljöbalken i det enskilda fallet kan bli avgörande vid tillståndsprövningen.
Detta har vi sett i praktiken. Ett vattendrag hade avstyrkts av naturvårdande myndigheter, länsstyrelse, kommunen och miljöorganisationer. Det var egentligen bara utbyggaren som ville ha det. Men utfallet blev att det fick byggas ut på grund av att samhällsnyttan ansågs vara så stor i och med att certifikatsystemet kom emellan. Man hade alltså tidigare bedömt att det inte skulle få byggas ut, och så kom certifikatsystemet, och sedan blev domen att det fick byggas ut - mot alla miljöintressen. Det är verkligheten.
Om det nu är så att de som vill ha kvar den småskaliga vattenkraften vill ändra verkligheten i fråga om hur man dömer, så gör då det först. Låt inte alla de små vattendragen, som har ett stort miljöintresse, byggas ut innan ni har fixat så att miljödomstolar inte dömer på det viset.