Fru talman! Jag ska inte upprepa den debatt som vi häromveckan hade här i kammaren. Inte heller ska jag koncentrera den här debatten till infrastrukturinvesteringarna. Sådana frågor och interpellationer borde rimligen ställas till den för infrastrukturen ansvariga ministern.
I ett avseende håller jag dock med interpellanten. Vi är alla betjänta av att rädda bostads- och arbetsmarknadsregionerna. Det är nödvändigt för att vi ska kunna klara tillväxtfrågorna och för att få en balanserad utveckling i landet. För detta krävs det infrastrukturinvesteringar.
Det handlar dock inte bara om Stockholm. Jag är väl medveten om problematiken vad gäller Mälardalsbanan och andra behov som finns i Stockholmsregionen och Mälardalsregionen för att just få nämnda breddade arbetsmarknad och bostadsregion.
Det handlar också om andra delar av landet. Det är klart att Botniabanan har en stor betydelse för att bredda en bostads- och arbetsmarknadsregion som tar sin utgångspunkt i den vitala staden Umeå. Med Botniabanan får man rimliga pendlingsavstånd till och med från Örnsköldsvik till Umeå, så i den delen av Sverige är det från tillväxtsynpunkt viktigt att Botniabanan byggs.
I min region, i Skåne, är det viktigt att Citytunneln kommer till stånd, för det skapar fantastiska möjligheter till pendling från övriga delar av Skåne och också bättre möjligheter till pendling till hela Malmö-Köpenhamnsområdet, som också från tillväxtsynpunkt är centralt för hela Sverige.
Det behövs infrastrukturinvesteringar i Göteborg för att bredda bostads- och arbetsmarknadsregionen där. Göteborgs tillväxt är nämligen också central för hela Sverige. Det gäller att ha den bilden klar för sig.
Jag delar alltså synsättet att breddade bostads- och arbetsmarknadsregioner är bra och nödvändiga för att vi ska både ha en balanserad utveckling och klara tillväxtpolitiken.
Det är väl egentligen min enda kommentar. Gunnar Andrén träffade lite grann huvudet på spiken när han sade att det väl har funnits brister också i den rent kommunala planeringen och i regionplaneringen - det som kommuner och landsting och delvis också länsstyrelserna är ansvariga för.
En lite större vidsynhet behövs alltså. Det går inte att bara se till den egna kommunens väl och ve. Det är ju inte alltid som det är så väldigt centralt att både företaget och bostadsområdet ligger i den egna kommunen. Har man en större och mer vidsynt regional planering kan man åstadkomma både en mänskligare miljö och en mer balanserad utveckling.
Vi har alltså inga delade meningar om behovet av infrastruktursatsningar och inga delade meningar om behovet av att bredda bostads- och arbetsmarknadsregionerna. Men det gäller då inte bara i Stockholm. Tillväxten i Göteborg har betydelse för hela Sverige. Tillväxten i Umeå har betydelse för hela Sverige. Tillväxten i Luleå har betydelse för hela Sverige. Tillväxten i Skåne har naturligtvis också betydelse för hela Sveriges utveckling.