Fru talman! Jag tycker att det är bra att Rigmor Stenmark har ställt den här interpellationen på ett sådant sätt att den handlar om någonting annat än bara Stockholms län. Den här regionen utmärks av att folk reser väldigt mycket över de administrativa gränserna i hela Mälardalen. Och det är en mycket stark tillväxt i den här regionen. Sedan Storstockholmslandstinget bildades 1971 har bara Stockholms län vuxit med 400 000 människor, från 1,5 miljoner till 1,9 miljoner. Även Sörmland har god tillväxt. Man har också god tillväxt i Västmanland och i Uppsala län. Man måste se regionen som en helhet. Det gör de människor som bor här.
Jag ska börja med att vara självkritisk. Jag är själv inflyttad till Stockholm från det vackra Skåne. Jag har dock bott här i snart 25 år. Det finns ett grundläggande problem i beslutsstrukturen i den här regionen. Den består av så många olika delar. Statsrådet räknar upp Mälardalsrådet, Fördel Stockholm-Mälarregionen och så vidare plus landstinget i fyra län och 25 kommuner bara i Stockholms län varav en stor kommun. Det finns ingen politisk kraft i den här delen av landet. Detta är någonting som jag menar att man måste se över. Det har man gjort i Skåne, och det har man gjort i Västra Götaland. Och om man ska vara självkritisk är det tyvärr på det sättet att vi inte har motsvarande kraft i den här delen av landet. Jag vet inte riktigt hur man ska göra.
Om man tittar på resandeströmmarna och ser Stockholm som centrum i den här regionen kan man se att vi nu har goda kommunikationer till Uppsala. Det är massor med människor som reser dit. Man kan mycket väl bo i Västerås och Heby. Man kan bo i Eskilstuna och Strängnäs. De är vid det här laget starka tillväxtorter. Detta beror på en sak, herr statsråd, nämligen att de äntligen har fått goda kommunikationer. Det är lika lätt att bo i Eskilstuna och jobba i Stockholm respektive tvärtom som att bo i yttersta delarna av Nacka eller någon annanstans i Stockholms län. Det här måste man få någon rätsida på. Som jag sade i början av mitt anförande har den politiska strukturen inte klarat detta.
Man måste komma ihåg att runt Stockholm finns 80 % av landets alla kollektivtrafikresenärer men att 40 % av allt transportarbete i fråga om personer försiggår i denna region. Vi har ungefär 20 % av befolkningen men tyvärr bara 10 % av strukturanslagen. Detta blir ett långsiktigt problem.
Sedan jag för ungefär 25 år sedan flyttade hit har vi inte haft några ordentliga strukturinvesteringar, bortsett från vad jag nämnt om tågen - Mälardalsbanan och så vidare. Det senaste stora strukturella inslaget, som enligt min mening är en förutsättning för bostadsbyggande, är bland annat utbyggd tunnelbana. Annars blir det enorma trafikproppar. Detta är något som de olika regeringarna är ansvariga för.
Jag ska strax avsluta mitt inlägg så att jag inte drar över talartiden. Jag vill bara avslutningsvis säga att ett problem är att man nu försöker med en skenlösning. Det hade ju varit bra med en skenlösning, men biltullarna är ett alldeles felaktigt grepp. Det är att börja i fel ända. Man måste börja med infrastrukturen och bygga ut så att folk kan bo runtom i Mälardalsregionen och jobba i Stockholm respektive tvärtom. Nu är Stockholm på väg att bli en av de regioner som har sämsta tillväxten i hela landet. Det är inte bra.