Herr talman! Ledamöter! Jag ska i mitt anförande som rör betänkandet
Trossamfund
ta upp några frågor som jag anser är viktiga utifrån reservationerna. Jag ska även beröra en motion som ett enhälligt utskott har avstyrkt.
Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till ställningstagande och avslag på reservationerna.
Detta betänkande är ett så kallat motionsbetänkande med 15 yrkanden från allmänna motionstiden, och där finns två reservationer. Jag har tittat på tidigare motionsbetänkanden om trossamfund och kan konstatera att trosfrågor, religionsfrågor, livsåskådningsfrågor är något som berör riksdagens ledamöter. Det handlar om sådant som är viktigt, essentiellt, i våra liv. Därför finns det en stor uppsättning motioner med olika ingångar till frågor som gäller religion, etik med mera.
Låt mig börja med den motion som ett enigt utskott har yrkat avslag på. Det är motion K244 av Magdalena Andersson och Jan-Evert Rådhström. Motionärerna har yrkat att riksdagen ska tillkännage som sin mening en människas rätt att bestämma hur metaller i den egna kroppen ska hanteras efter det att mortum har inträffat.
Jag skulle vilja säga att det är en mycket viktig motion, speciellt med tanke på framtiden. Fler och fler människor får olika metaller, kroppsdelar, inopererade. Frågan är viktig också för att det finns ett regelverk som säger att människor har rätt till ett värdigt omhändertagande efter det att döden har inträffat, samt för att vi människor inte äger vår kropp, varken medan vi är i livet eller efter det att vi avlidit. Därför är det här en oerhört viktig fråga som måste utredas närmare än vad vi har haft möjlighet att göra i utskottet.
Det har gjorts en utredning. Begravningsberedningen har tittat bland annat på frågor som rör begravningar, hur dessa ska ske, och omhändertagandet av människor när de avlider. Från utskottets sida är vi i dagens läge inte beredda att ta ställning och ge ett tillkännagivande till stöd för motionen.
Jag vill dessutom säga att ett perspektiv som kan behöva tas upp i det här sammanhanget är att det finns organdonationer. Det finns möjlighet för en människa i livet, liksom för anhöriga efter det att en person har avlidit, att donera organ. Samma sätt att tänka skulle kunna tillämpas när det gäller hur implantat i form av främmande föremål i en kropp ska hanteras efter det att döden har inträffat. Samtidigt finns det skillnader. En skillnad är att organdonationer handlar om att bevara liv.
Jag vill inte nu ge mig in i denna diskussion ytterligare, men jag hoppas att frågan kan beredas och hanteras på ett sätt som leder till ett fortsatt värdigt bemötande och respekt för livet i framtiden.
Låt mig sedan kortfattat bemöta den fråga som Marianne Berg tog upp och där det också finns en reservation. Det handlar om att Skatteverket, staten, erbjuder Svenska kyrkan indrivning av medlemsavgifter. Detta fanns faktiskt med i den överenskommelse som gjordes vid särskiljandet av kyrka och stat. Som Marianne Berg sade var det en möjlighet som även erbjöds andra trossamfund än Svenska kyrkan. I det perspektivet finns det en likställighet mellan trossamfunden när det gäller hjälp att uppbära medlemsavgifter. Om en ändring skulle ske behövs ett riksdagsbeslut i frågan. Majoriteten i utskottet är i det perspektivet inte beredd att ändra denna överenskommelse.
Den andra fråga jag ska ta upp har debatterats tidigare av kulturutskottet och även tagits upp av Helene Petersson. Den handlar bland annat om kyrkans ekonomiska tillgångar och hur dessa ska hanteras nu när omställningsperioden på tio år har förlöpt, såsom det sades i kyrka-stat-överenskommelsen. Där stipulerades nämligen att det skulle ske en översyn efter tio år.
Det vi nu granskar är om det skett eller inte. Jag skulle vilja säga att det har skett. Samtidigt är det viktigt att översynen fortsätter inför den kontrollstation som inträffar 2014 samt att den utvärderas ytterligare.
När det gäller frågan om prästlönetillgångar vill jag säga att det är en viktig fråga för kyrkan. Kyrkan har 20 000 anställda medarbetare. En stor andel av dessa är präster, vilket finns angivet när det gäller prästlönetillgångar. Det sades att det ska ske en översyn beträffande hur dessa ska beskattas efter en tioårsperiod, men i den ursprungliga överenskommelsen sades även att en normalisering skulle ske, en anpassning till de regelverk som gäller i övrigt i samhället.
Med den politik som alliansen bedriver kan jag konstatera att utan att undantag har behövt göras tas det inte längre ut någon förmögenhetsskatt. Det innebär stora summor för Svenska kyrkan, liksom för andra organisationer och för personer när det gäller beskattning. Det som kvarstår är skatt på avkastningen, och den är vi för närvarande inte beredda att ändra.
När det sedan gäller den kyrkoantikvariska frågan är det, som det sagts tidigare i debatten, ett kulturarv som berör hela svenska folket, och inte bara svenska folket utan också dem som kommer och besöker vårt land och vill ta del av vårt kulturarv. Det är en tusenårig tradition med fler än 3 300 kyrkor spridda över landets alla delar, från söder till norr. Det är en fantastisk kulturskatt i form av konst, utsmyckningar och arkitektur men också när man vill lyssna på musik och ta del av den kultur som kyrkan erbjuder.
Kyrkan har ju under många århundraden varit ledande när det gäller utveckling av kulturen. Det är säkert många här som tänker på Albertus Målare, som faktiskt var en stor förändrare och utvecklare av konsten, inte minst kyrkokonsten, i vårt nordliga land.
Vad har då hänt? Hur har staten uppfyllt sina skyldigheter att ta ett delat ansvar tillsammans med kyrkan för det kulturhistoriska värdet?
Det sades i överenskommelsen att det ska finnas långsiktighet och förutsägbarhet. Budgeten var ju satt till 2009, och här kan jag konstatera att de 460 miljoner som regeringen föreslår ska tillskjutas fram till 2014 inte är en summa som är hämtad ur luften. Den är i överensstämmelse med Kyrkoberedningens förslag 1995. Denna beredning ställde sig kyrkomötet bakom och riksdagen ställde sig bakom den. Där återfinns summan 460 miljoner. Inför det beslut som kommer att tas här i riksdagen senare när det gäller budgeten finns ett förslag på 460 miljoner. Därtill kommer 5 miljoner för 2009.
Vad sades mer vid avskiljandet av kyrkan från staten? Det var ju att församlingarnas inflytande skulle öka. Det skulle finnas riktlinjer för hur kyrkobyggnader av betydelse ska hanteras och så vidare. Det sades att det skulle vara överenskommelser. Hur har dessa sett ut? Vad har det varit för kontakter?
Det har varit kontakter med Kulturdepartementet. Det har fortlöpande varit kontakter med andra som ansvarar för kyrkoantikvariat med mera på tjänstemannanivå och med företrädare för Svenska kyrkan. Det har också funnits en arbetsgrupp där Riksantikvarieämbetet och länsstyrelser har varit företrädda. Det har varit underhandskontakter och möten mellan politisk ledning för Kulturdepartementet och Svenska kyrkan, precis som kulturministern har sagt tidigare i dag, mellan Finansdepartementet och Svenska kyrkan.
Det här tycker jag visar hur komplex frågan är. Det handlar om bidrag, men det handlar också om att det ska finnas utvärderingar. Det ska finnas mål. Det måste finnas någonting att förhålla sig till.
Här har Riksantikvarieämbetet faktiskt slagit fast att det numera finns underhållsplaner för vård av 90 procent av kyrkobyggnaderna. Detta fanns inte tidigare. Det finns kulturhistoriska karaktäriseringar gjorda för 95 procent av byggnaderna. Det har också tagits fram planer för skadeförebyggande insatser, stöld, brandskydd, tillgänglighet med mera. Det här visar ju hur viktigt det är att arbetet med att utveckla ansvarstagandet för kyrkans kulturarv fortsätter, både när det gäller kyrkans ansvar och när det gäller statens ansvar. Det ska dessutom fortsatt föras en dialog och denna ska föras i god tid inför 2014 när det är dags för nästa kontrollstation och fastställande av kommande belopp.