Herr talman! Det här är andra kammardebatten om ungefär samma ärende i dag. Det är i och för sig naturligt eftersom det är tio år sedan relationerna förändrades mellan staten och Svenska kyrkan. Relationen till Svenska kyrkan är något som har engagerat inte bara konstitutionsutskottet utan hela kammaren även andra år.
I den tidigare debatten framgick det tydligt från kulturministerns sida omfattningen och typen av överläggningar som har skett och att samtliga frågor var uppe på bordet vid dessa möten. Frågorna ställdes återkommande, och det gavs tydliga besked och svar.
Jag fick också en fråga från Helene Petersson om Anders Åkessons uttalande om långsiktigheten och tillfredsställelsen med uppgörelsen. Jag instämmer helt och hållet. Vi har fått ett femårigt åtagande med 460 miljoner per år. Det är inte alls givet vare sig i denna ekonomiska situation för staten eller i något annat läge. Det här är ett åtagande som staten gör gentemot Svenska kyrkan på 460 miljoner. Det är ett stort och riktigt åtagande, men det är inte självklart mot vare sig kyrkan eller någon annan.
Det är viktigt för staten att vårda relationerna med Svenska kyrkan. Det är viktigt att vårda den månghundraåriga gemensamma relationen och den betydelse Svenska kyrkan har i det svenska samhället. I det sammanhanget vill jag också nämna den uppbördshjälp som staten ger via Skatteverket inte bara mot Svenska kyrkan utan även mot övriga trossamfund som vill. Då blir det intressant att jämföra med den tidigare debatten. Vi hörde här Marianne Berg ifrågasätta detta och säga att Svenska kyrkan särbehandlas. Jag hörde hennes partikollega Siv Holma i den tidigare debatten. Hon var beredd att överväga en särlagstiftning när det gäller tjänstledighet för förtroendevalda i Svenska kyrkan. Det är ingen konsekvens i argumentationen.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna.