Herr talman! För de allra flesta människor är religion i hög grad kopplad till kyrkobyggnader. Att se en kyrka kan vara en påminnelse om att det finns ytterligare en dimension i tillvaron - den andliga. Även för icke-troende människor är kyrkobyggnaderna ofta viktiga. Det märktes till exempel för en del år sedan när Katarina kyrka på Söder i Stockholm brann. Då samlades det in stora belopp bland troende och icke-troende för en återuppbyggnad.
Kyrkorna har kommit att spela en allt större roll som kulturförmedlare inom konst och arkitektur och framför allt inom musikens område. Så många kyrkor fylls av härlig musik under hösten och inför julen. Mitt intryck är att betydligt fler människor besöker kyrkornas konserter än kyrkornas gudstjänster.
Konstitutionsutskottet delar engagemanget för kyrkobyggnaderna med kulturutskottet, som hade sin debatt om de kyrkoantikvariska frågorna i kammaren tidigare i eftermiddag. Jag tycker att det var en av de mest spännande debatterna jag har varit med om. Den var så laddad, och det var så mycket engagemang i frågorna. Det kanske man inte tänker på när man hör rubriken, nämligen att det ska handla om kyrkoantikvariska frågor.
Men vi kan konstatera att frågorna går fram och tillbaka mellan utskotten. Det var kanske synd att vi inte kunde ha debatten tillsammans med kulturutskottet och då ha kulturministern på plats och få diskutera med henne.
Det är tio år sedan som riksdagen fattade beslut om den kyrkoantikvariska ersättningen fram till och med i år. Jag var faktiskt med i KU redan då. Vi kände då att det inte var rimligt att fatta beslut för en längre tidsperiod än dessa tio år. Ambitionsnivån borde läggas fast först efter en uppföljning och analys, och därefter kan man göra överväganden. Dessa överväganden om ersättningens storlek efter tioårsperioden, som regeringen har framhållit, borde ske efter särskilda överläggningar mellan staten och Svenska kyrkan. Vi har hört här diskussionerna om huruvida det har varit överläggningar eller vad det egentligen har handlat om. Mitt intryck är att man från Kulturdepartementets sida har haft ordentliga diskussioner med företrädare för Svenska kyrkan.
I samband med diskussionerna för tio år sedan om den kyrkoantikvariska ersättningen framfördes några viktiga och kritiska synpunkter som jag tycker är värda att lyfta fram i sammanhanget. Man slog fast att det är en viktig samhällsuppgift att skydda kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader. Men kritikerna menade att man inte kan se det så ensidigt att det handlar om en enhetskyrka. I stället för att rikta stödet till ett enda trossamfund, Svenska kyrkan, borde det statliga bidraget knytas till skyddsvärda kyrkobyggnader oavsett vilket trossamfund de tillhör. Principiellt ska alla trossamfund vara likställda. Det är också något som har slagits fast från regering och riksdag. Flera av de äldre samfunden, till exempel Svenska Missionsförbundet, Svenska Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och romersk-katolska kyrkan, har många kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Sedan kan man inte säga att alla kyrkor, vare sig äldre frikyrkor eller svenska kyrkor, är värda att i alla lägen bevara.
Det torde enligt kritikerna vara angeläget att anpassa och förändra kulturminneslagen så att man når en mer positiv effekt, nämligen att bevara ett mångskiftande kulturarv som Sverige har i sina många kyrkor inom Svenska kyrkans ram och också i kyrkobyggnader som tillhör andra trossamfund. De andra trossamfunden ska också ha del av den kyrkoantikvariska ersättningen.
Det ligger mycket i kritiken som framfördes för tio år sedan. Men, herr talman, i dag handlar debatten om Svenska kyrkan och kulturarvet. Som vi har konstaterat har Kulturdepartementet haft kontakter med Svenska kyrkan, och som jag har uppfattat det har man lyssnat. KU anser att staten också i fortsättningen ska vara delaktig och stärka kulturarvet. Man har en stor och viktig uppgift här.
Herr talman! Det finns all anledning att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.