Herr talman! Vi debatterar i dag betänkandet om biologisk mångfald, vilket är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Jag vill börja med att yrka bifall till betänkandet i dess helhet och avslag på alla motioner.
Precis som några talare tidigare har tagit upp blir man lite fundersam när man läser titeln på betänkandet: Biologisk mångfald . Mycket handlar i stället om att begränsa den biologiska mångfalden, ibland skjuta eller minska den.
Jag vill ge en liten historisk bakgrund till biologisk mångfald eller biodiversitet. Vad innebär detta? Det definierades i Riokonventionen 1992 på följande sätt: Biologisk mångfald är variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår. Detta innefattar mångfald inom arter - alltså genetisk variation - mellan arter och av ekosystem.
Hela detta komplex ingår i begreppet biologisk mångfald eller biodiversitet.
När jag började på universitetet i början av 2000-talet och under min senare forskarutbildning var "biologisk mångfald" modeord. Det gick inte att få en enda forskningspeng om man inte hade fått med detta i ansökningarna. Jag vet inte hur många gånger man kunde trycka in det i ett och samma abstract. I dag är nog modeordet "klimatförändringar" eller "havsförsurning". Vi har dock samma utmaningar. Bara för att modeorden ändras betyder det inte att utmaningarna för biologisk mångfald har förändrats. De har snarare eskalerat.
De numera välkända planetära gränserna, som Stockholm Resilience Centre och Johan Rockström har tagit fram, blev kända för den breda allmänheten tack vare Johan Rockströms Sommar- program för två år sedan. Det finns nio planetära gränser som man inte får överskrida, för då kan ekosystemet tippa, och vi vet inte riktigt vad som då händer.
Av de nio pelare som finns där är det en som går långt över gränsen och är illröd. Det är just biologisk mångfald och förlust av livsmiljöer. Det står utom tvivel att det är vi människor som påverkar detta.
Herr talman! I Sverige är i dag ca 10 procent av våra djur, växter och svampar så hotade att de löper risk att dö ut. Slätrockan är till exempel nationellt utdöd. De här livsmiljöerna har påverkats av miljöförstörelse, såsom att vi släpper ut olika gifter, men också av hur vi lever och verkar, även ibland när vi tror att vi gör gott. Modernt jordbruk, skogsbruk och fiske har rationaliserats och gör att livsmiljöerna försvinner eller krymper.
På Naturvårdsverkets hemsida kan man vad gäller biologisk mångfald läsa att variationsrik landsbygd "har ersatts av vidsträckta och likformiga skogsområden eller åkrar där bara ett litet antal växter och djur kan leva. Samtidigt har igenväxning och förbuskning av jordbruksmarker försämrat chanserna för många arter". Det gör att många av de arter som behöver ett varierat landskap har minskat. Även många av våra vanliga arter har minskat i antal.
Med tanke på denna lite dystra bakgrund tycker jag att vi ska vara väldigt glada över den framsynthet som EU-kommissionen och dåvarande EG visade 1992, när man antog direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, det som i vardagligt tal kallas för art- och habitatdirektivet. Syftet med direktivet är att säkerställa den biologiska mångfalden genom att bevara livsmiljöer samt vilda djur och växter inom EU. Många av de här utmaningarna är för stora för att vi som enskilt land eller enskilt område ska kunna klara dem. Att göra det inom EU är ett stort steg på vägen. Sedan togs det upp i Rio. Det här följde med oss när vi blev medlemmar i EU några år senare. År 2009 kom också fågeldirektivet, som innehåller regler för fåglar och deras bon och reden.
Men trots att det i både art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet står att man ska ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov samt lokala och regionala särdrag - vilket vi också gör i Sverige; vi har till exempel licensjakt på varg - är det många som hela tiden ifrågasätter det här och tycker att det ska vara ännu mer regionaliserat, tas bort eller ändras. Det är inte bara vi i Sverige som ibland klagar på detta, utan det gör man från andra håll också.
Detta ledde till att EU-kommissionen gjorde en utvärdering som påbörjades 2014. Man gjorde en så kallad fitness check. Uppnår man det som var syftet med art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet? Är det kostnadseffektivt? Funkar det? Överensstämmer det med annan EU-lagstiftning? Allt det här vred och vände man på. Sverige var ett av de länder som granskades extra hårt eftersom vi själva ville det. I december gick en kommissionär ut med kommissionens utvärdering och sa att naturvårdsdirektiven fortfarande är ändamålsenliga och relevanta och inte kommer att öppnas för översyn. Snarare är det så att vi behöver leverera fler konkreta förslag för naturen, människorna och ekonomin samt för att genomförandet ska förbättras. Det haltar nämligen på många ställen. Samarbetet ska förbättras tillsammans med de lokala myndigheterna och olika aktörer i medlemsstaterna. Det är precis det vi i Sverige gör. Sedan kan det förstås bli konflikter mellan de olika områdena.
Skarv har tagits upp här. Man pratar ganska generellt om skarven. Det är tre olika arter - eller egentligen två, varav en har två underarter. Där ser vi att det finns en del problem. På fredag presenteras en doktorsavhandling där man har tagit upp skarven. Man har tittat på dieten och sett att de lokala fiskebestånden kan påverkas. Det som föreslås är kanske inte bara jakt rakt upp och ned. Det är inte alltid som det uppnår det syfte man vill ha. Man kan också till exempel skydda vandrande fisk, som ofta blir hårt drabbad, genom att ordna gömslen under ytan, nät över vatten och laserljus för att skrämma bort dem. Det finns en mängd olika saker man kan göra förutom jakt. Men sedan har vi en skyddsjakt, och den visar sig vara relevant och bra.
Vi har också skyddsjakt på säl. Som ni har hört skjuts inte ens de djur som är beviljade. Men vi har nu gynnsam bevarandestatus, och efter Naturvårdsverkets utredning om eventuell licensjakt pågår det en översyn av detta i Regeringskansliet.
Vi har även pratat om invasiva arter. Som ledamoten Monica Haider tidigare sa pågår det en översyn där inom EU-reglementet. Sverige har skickat in att vi tycker att amerikansk hummer ska vara med där. Vi har också en kompletterande nationell lagstiftning som håller på att beredas inom Regeringskansliet. En proposition är aviserad under det här halvåret.
Jag tycker alltså att vi gör mycket. Jag tycker också att dagens debatt borde handla mycket mer om hur vi kan stärka den biologiska mångfalden snarare än att försöka krympa den. Miljöpartiet och den här regeringen har visat att vi menar allvar med biologisk mångfald. Vi satsar 1 miljard på biologisk mångfald, skydd av värdefull natur och skötsel av densamma. Vi satsar mer pengar på havsmiljön och ger mer medel till Artdatabanken och deras viktiga arbete med att kartlägga och informera om biologisk mångfald. Vi satsar mer på ekologiskt jordbruk och mer på miljöövervakning. Jag hoppas att nästa års debatt om biologisk mångfald kommer att innehålla mer av de bitarna även från oppositionen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Stina Bergström (MP).