Herr talman! Tack för de frågorna, Jesper Skalberg Karlsson!
När vi tittar på genmodifierade grödor, GMO, finns en gemensam lagstiftning inom EU om hur de ska hanteras. Där ska man ta hänsyn till socioekonomiska effekter, utsädeshantering i landet där produkten produceras, hur det slår på marknaden och allting sådant. Det handlar inte bara om hur säker den är att äta och hantera.
Där kan vi ibland tycka olika än andra partier, till exempel ditt eget, och se att till exempel de socioekonomiska effekterna i hemlandet slår hårt. Vi ser också att det väldigt sällan finns långa studier. De flesta är 90 dagar när man tittar på farligheten och hur det påverkar organismerna i marken.
Grödor som tas fram för att vara med tillsammans med en pesticid, ett bekämpningsmedel, ger också stora problem. Man använder medlet, men det ger också resistensproblem. Det finns risk att det kan sprida sig till de inhemska grödorna via pollen. Det gäller till exempel för majs om det finns vildmajs, och så vidare.
Vi ser en hel del andra faror med hur säkert det är att äta. Sedan har det med de senaste teknikerna blivit en uppsjö av andra användningsområden och mycket enklare att hålla på med GMO. Nu talar man mer om genredigeringstekniker och så vidare. Där ser vi att EU:s lagstiftning är föråldrad och att man skulle behöva gå vidare och komma fram till en ordning där man ser till hur farlig grödan är snarare än till med vilken teknik den har kommit fram.