Fru talman! När det gäller frågan om miljöbistånd och mänskliga rättigheter uppfattar jag att det är så arbetet tillgår: Man gör en koppling till respekten för mänskliga rättigheter när man talar om miljöbistånd. Jag har svårt att se ett motsatspar där. Jag förstår inte var den konstruktionen kommer ifrån. När det sedan gäller att förändra IMF:s policy var det under den punkt i reservationen som handlade om skogsfrågan som jag tyckte att det fanns någonting att reflektera vidare över. Jag förutsätter att regeringen gör det om det är sant. I reservationen påstår Centern något som mig veterligt inte kom fram vid utskottsbehandlingen, nämligen att man med en ny skogspolicy skulle ha försämrat ett gammalt förhållningssätt.
Jag måste säga att jag inte har hört talas om tidigare att det skulle vara på det sättet. Skulle detta stämma förutsätter jag att regeringen ser vad man kan vidta för åtgärder för att förändra detta. I den meningen tycker jag att det finns anledning att bejaka det. Men det förutsätter att det som står i reservationen stämmer.
När det gäller den nordiska miljöunionen kan inte jag säga att vi i formell mening behöver ha en miljöunion. Men vi har ett så intensivt samarbete att man med citationstecken runt detta ord kan tala om en sådan. Vi har ju till och med en investeringsbank som arbetar med miljöfrågor. Vi arbetar tillsammans på olika sätt. Man kan ju säga att vi har ett arbete som präglas av unionstanken.
Slutligen blir jag påmind om att jag ska yrka bifall till utskottets förslag. Jag tyckte att förslaget var så bra att det inte behövdes. Men jag förstår att det är nödvändigt av formella skäl.