Fru talman! Att vi på olika sätt ska trycka på kan ingen säga emot. Det är självklart att vi ska göra det. Frågan är hur man ska göra det.
När det gäller amerikansk miljöpolitik, särskilt när det gäller Kyotoprotokollet, är det tyvärr bara att konstatera att Bushadministrationen inte kommer att ändra sig, inte förrän man drabbas av missväxt eller stora sjukdomar. Det är mitt intryck från amerikanerna själva och från Bushadministrationen. De enda jag har träffat i USA som tar detta på allvar är de som jobbar med miljöfrågor. Jag har inte träffat några andra människor som tycker att klimatfrågan är väsentlig, varken i administrationen eller bland vanligt folk. Man kan tycka att det är sorgligt, men jag betraktar detta som ett faktum. Jag tror inte att vi kan räkna med någon ändring från Bushs sida.
Återigen kommer jag till frågan om att uppgradera UNEP. Vi bejakar att UNEP ska få en starkare ställning. Jag förstår inte att inte Lotta Nilsson accepterar det.
(LOTTA N HEDSTRÖM (mp): Du är ute på ett parallellt spår.)
Det är inget parallellt spår. Vi accepterar att UNEP får denna utveckling, blir denna starka organisation och kan förändras i denna riktning i stället för att det ska bli en parallell världsmiljöorganisation. Det har diskuterats tidigare, och det tycker vi är en sämre satsning än att satsa på det som redan finns.
Jag delar uppfattningen att de internationella handelsavtalen är starka i förhållande till de internationella miljöavtalen och att vi behöver stärka miljösidan. Vi är överens om det. Diskussionen gäller vilka metoder som ska användas. Ska man satsa all energi på att försöka bygga en internationell domstol? Det är möjligt att det kan bli något framöver. Jag säger inte att det inte skulle kunna vara så. Men som läget ser ut i dag tror jag att det är att kasta pärlor för svin. Det är bättre att satsa på att förbättra de avtal vi har.