Fru talman! Toppmötet i Johannesburg gjorde det som den gröna rörelsen har pläderat för i alla demokratiska beslutsforum sedan 60-talet, nämligen att erkänna att hållbar utveckling är en överordnad princip. Så inleds också vårt viktiga betänkande.
Om blott världstoppmötens vackra ord också hade en omedelbar verkan. Då hade jag inte behövt göra den exposé som jag nu kommer att göra, och då hade gröna partier inte behövts som blåslampor och väckarklockor. Men nu är mänskligheten en gång sådan att ordet bara är i begynnelsen. Förverkligandet eller som det heter i dag implementeringen sker i bästa fall, men alltid med en för lång tidsförskjutning.
Vi är oroliga för att vissa negativa miljöförhållanden hunnit bli irreversibla, till exempel klimatförsämringen, innan tillräckliga och nödvändiga åtgärder vidtas. I väntan på allt som alla ska implementera av de stora orden nere i sina lokala sammanhang behövs det starka övervakningsmekanismer, starka incitament för genomförandet samt starka globala konventioner som inte kan åsidosättas av till exempel handelsregler. Därför reserverar sig Miljöpartiet till förmån för en internationell miljödomstol och för att uppgradera FN:s miljöprogram UNEP till ett fullskaligt FN-organ med mandat för verklig förändring.
Vi finner det märkligt att utskottet inte bejakar det arbete som pågår för detta eftersom Sverige ändå finns representerat i detta. Vi hade förväntat oss att riksdagen skulle vilja gå hand i hand med regeringen för att skapa ett globalt och offensivt regelverk för övervakning och konsekvent uthållighetsarbete. Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 3. Det är mycket roligt att få sällskap av Kristdemokraterna och Folkpartiet i den senare som handlar om en internationell miljödomstol.
Jag uppehåller mig inte så mycket vid EU:s insatser som ett regionalt samarbetsorgan för miljöfrågor. Skälen till det är två. För det första är de i EU:s arbete klart underordnade de handelspolitiska övervägandena, för det andra har de dokument som skapas inte den levande betydelse som jag inledningsvis efterlyste. Vi kan ta som exempel det ganska fina Göteborgsdokumentet om hållbar utveckling. Det hänger i luften bortglömt. Ingen refererar till det annat än svenska utredare på riksdagen och några spridda miljöpartister. Det är samma sak med kommissionär Wallströms förslag om ett hållbarhetsannex till konstitutionsutkastet. Vilka höjdare såg någon relevans med det?
I dag har vi ett konstitutionsförslag i EU som i princip helt och hållet missat ett historiskt tillfälle att lyfta fram just hållbarhetstänkandet och upphöja det till framtidsbevararande strategi nr 1. Nej, EU kör vidare med konceptet: samma som förut fast mer och fortare.
EU har helt enkelt inte förstått. Det kan ha att göra med hur beslut påverkas medelst avancerad lobbying, någonting som Inger Schörling vittnar om i sin alldeles färska bok om hur det gick till att ta fram kemikalierapporten
REACH
.
Fru talman! Till miljö- och uthållighetsarbetet hör finansieringsfrågorna. Miljöpartiet har vid olika tillfällen försökt rikta uppmärksamhet på att varken Internationella valutafonden eller Världsbanken är särskilt kunniga eller progressiva i sina faktiska prioriteringar och krav för långivning. Sorgliga projekt till miljövidriga och ur många aspekter fullständigt feltänkta dammbyggen världen över tillhör de mest flagranta misstagen, liksom lån till gruvor och kärnkraft och till den stora oljeledningen i Tjetjenien, Baku och Kaspiska havet.
Sverige har själv tyvärr inte anammat rekommendationerna från den utmärkta globala dammpolicyn som World Commission on Dams arbetade fram, så inte heller Världsbanken. Där finns metoder för folklig förankring av storprojekt och en konsekvensbedömningsmetodik som sätter en hög och nödvändig standard för de dammbyggen som i dag fördriver folkmassor, ödelägger kulturskatter, dränerar grundvatten på ett ställe, dränker djur och landskap på andra, hotar fred och grannsämja samt bidrar till illusionen om den elefantsjuka energiförsörjningsmodellens nödvändighet. Sådant beviljar Världsbanken lån till. Deras miljöambitioner stannar tyvärr i farstun, och strategin förblir just bara en strategi som inte till fullo omsätts i den praktiska långivningen.
Miljöpartiet ser fram emot det ökade samråd och den information som regeringen har utlovat i samband med ställningstaganden som den nordisk-baltiska gruppen ska göra inför minister- och rådsmöten i de här båda världsfinansiella institutionerna. Vi kommer då att trycka på vikten av konsistenta och genomtänkta hållbarhetskriterier för varje enskilt projekt.
En sista mycket viktig princip för det globala hållbarhetsarbetet är den legala ställningen mellan främst handelsavtal och multilaterala miljöavtal, så kallade MEA, Multilateral Environmental Agreements. Talet om att dessa två storheter skulle vara "ömsesidigt stödjande" är illusoriskt enligt vårt förmenande. I EU-arbetet har vi under de senaste tio åren Sverige varit medlem konstant erfarit att miljökrav notoriskt behandlas som handelshinder och därmed åsidosätts. En motsvarande utveckling finns i relationen mellan konventionen om biologisk mångfald, CBD, och WTO-avtalen, främst TRIPS som handlar om patentregler. Vi måste försäkra oss om att de naturliga resurserna sätts främst. Jag yrkar bifall till reservation 5.
Fru talman! Av alla konkreta miljöfrågor man skulle kunna ta upp under den vida rubriken
Internationella miljöfrågor
, som det här betänkandet har, har jag valt att titta mest på frågorna om vatten. Det är roligt att höra att fler har uppmärksammat det.
Sambandet är ju att vi varken lever av pengar, ord eller papper. Vi lever och har hälsan tack vare rent vatten, frisk mat och partikelfri luft. Miljöfrågorna är inte perifera, inte sekundära, inte i marginalen och inte ett särintresse. Det är jorden, materien, luften och vattnet som vi alla lever av. Det är helt enkelt det som allt annat välstånd vilar på. Det är märkligt för övrigt att dessa absolut basala sammanhang fortfarande inte går in i allas huvuden.
Kanske är vattnet vår mest dyrbara och sårbara resurs. Vatten, oundgängligt för allt biologiskt liv och daglig hälsa och produktion, måste betraktas och behandlas som en mänsklig rättighet med mycket hög dignitet och därmed inte tillåtas bli objekt för handel och lättvindiga privatiseringar. Spåren förskräcker på detta område. Vi har sett nog av sorgliga rapporter om hur priser gått upp och skötsel gått ned när vattendistribution, ofta som en följd av krav från IMF, överlåtits till vinstdrivande vattenföretag. Jag yrkar bifall till reservation 8 således.
Som avslutning vill jag säga ett ord om klimathotet. Betänkandet har överlag bra och informativa texter. Det gläder mig oerhört att notera hur mycket medvetenheten vuxit, åtminstone i vårt land, om den världskollektiva risksituation som vi befinner oss i. Desto viktigare är då att Sverige inte släpper sin roll som promotor och föregångare, med höga klimatmål och hög efterlevnad, och inte faller till föga för alla producentslag som i dag anser att just deras produktion har mest behov av att tillgodoräkna sig ökade utsläppsrätter. Vi får heller inte tystna i kritiken av USA:s vägran att ratificera Kyotoprotokollet, trots att de själva står för över 30 % av koldioxidutsläppen. En stor beskogad yta på jorden och i Sverige är kanske den bästa garanten för att de fossileldade bilarnas koldioxidutsläpp absorberas, för att inte tala om den enorma betydelsen av regnskogarna.
Om detta, fru talman, må vi samarbeta allt framgent på jorden.