Fru talman! Svensk förskola är en oerhört fin och uppskattad förskola som lägger grunden för det livslånga lärandet. Förskolan har varit föremål för internationell uppmärksamhet i mycket positiv mening, och Sverige är ett land som på det här området uppfattas vara i framkant. Det har särskilt bäring på att föräldrarna kan förena föräldraskapet med arbete och studier.
Barnen i förskolan är barn. De är inte elever, och det är mycket viktigt. Förskolan ska utveckla sitt förskolepedagogiska förhållningssätt. Omsorg och lärande bildar en helhet. Utgångspunkten är att leken är grunden. Barnen står i centrum. Vi ska inte utveckla något som kan liknas vid barnskola i Sverige.
Kvalitetsarbetet står i centrum för oss socialdemokrater när det gäller förskolan. Under tidigare socialdemokratiska regeringar har riktade satsningar på att stärka förskolans kvalitet genomförts, och jag är mycket väl medveten om vilka som röstade emot de förslagen här i kammaren.
Det är viktigt att inte åtgärder vidtas som drar resurser, ekonomiska medel, från förskolan till annan verksamhet. Vi avvisar en sådan utveckling, och därför avvisar vi också vårdnadsbidraget. Förskolan ska bygga på en grund som är solidariskt finansierad med allmänna medel. Den ska vända sig till alla barn, oavsett familjernas inkomst, sociala bakgrund eller bostadsort. Barn från olika bakgrunder och miljöer ska kunna mötas.
Det är en självklarhet för oss att successiva steg ska tas mot en avgiftsfri förskola. Maxtaxan är det första steget. Däremot har jag aldrig hört talas om att vi skulle införa någon sorts obligatorium. Personer som dryftar den typen av farhågor och slutsatser lever i fantasiernas värld.
För att kunna möta föräldrarnas behov av en förskola av god kvalitet krävs det att kommunerna har goda och långsiktiga planeringsförutsättningar. Genom den så kallade fria etableringsrätten försvåras kommunernas långsiktiga planeringsförutsättningar. Vi anser att så länge kommunerna har ansvar för ekonomi och planering av förskolan ska de också ha beslutanderätten när det gäller nyetablering, detta just för att kunna klara behovet av platser och för att kunna klara kvalitetsutvecklingen.
Vi anser också att man ska kunna erbjuda en verksamhet som svarar upp mot många olika typer av behov. Också skiftarbetande, ensamstående, helgarbetande föräldrars behov måste man kunna möta. Lagstiftningen måste ses över på ett sådant sätt att kommunerna får en tydligare skyldighet att ordna barnomsorg på obekväm arbetstid.
Förskolan måste också klara av att leva upp till insikten om att vi nu lever i ett mångkulturellt samhälle. Många barn lever i familjer där man inte talar svenska i hemmet. Tyvärr är det så att andelen barn i förskolan som får modersmålsstöd har sjunkit. För att utveckla förskolans arbete och värna dess kvalitet måste modersmålsstödet förbättras. I skollagen eller grundskoleförordningen bör det ske en reglering som ger eleverna i förskoleklass rätt till svenska som andraspråk. Förskolan har en viktig roll när det gäller integration och att lägga grunden för ett sammanhållet samhälle.
Jämställdhetsarbete är också viktigt. Jämställdhetsfrågorna bör prioriteras högre. Likabehandlingsplaner är ett bra första steg. Vi anser att det ska vara obligatoriskt med praktisk så kallad genuskunskap på förskollärarutbildningen.
Det finns anledning att känna stolthet över mycket i förskolan. Vi har nått långt i vårt land. Men vi vill inte vara med om att man vrider klockan tillbaka. Vi vill inte vara med om att dra resurser ur förskolan. Vi vill utveckla kvaliteten, och vi vill göra den avgiftsfri.
Jag yrkar bifall till s-reservationerna 1, 2, 4, 7 och 8, och jag vill också notera det särskilda yttrande där vi markerar att vi vill utveckla och värna kvaliteten i fritidshemmen.
I detta anförande instämde Ibrahim Baylan (s).