Fru talman! Jag står självklart bakom alla Vänsterpartiets reservationer. För tids vinning yrkar jag bifall till reservation nr 4 Barnomsorg på obekväm tid och reservation nr 11 Rätt till skolbarnsomsorg.
För oss i Vänsterpartiet är det en självklarhet att förskolan ska vara en rättighet för alla barn. Det är också därför som det har gjorts en målmedveten satsning på förskolan. Den står sig därför väldigt bra internationellt sett. Man kan säga att den svenska förskolan har en särställning när det gäller pedagogik, tillgänglighet och kvalitet. Det som jag tycker är allra viktigast är att den är omtyckt av barnen och att föräldrar och allmänhet har ett stort förtroende för den.
Vänsterpartiet vill fortsätta att förbättra förskolan som ett första viktigt steg i det livslånga lärandet, en plats där barn möts och utvecklas. Den är också en viktig del av en jämställd familjepolitik, en familjepolitik där männen förutsätts ta sitt ansvar för föräldraskapet och där barnen har rätt till båda sina föräldrar. Den frånvarande pappan går till historien.
Det är därför en självklarhet för Vänsterpartiet att säga nej till alliansens förslag till vårdnadsbidrag som inte bara kan urholka förskolans kvalitet utan också kommer att försvaga kvinnors ställning i arbetslivet. Vi vill i stället se ett delat föräldraansvar genom en individuell föräldraförsäkring, en väl utbyggd förskola med god kvalitet och en förkortning av arbetstiden.
90-talets nedskärningar ledde ju till alldeles för stora barngrupper. Speciellt viktigt med mindre barngrupper är det för de allra yngsta barnen, men också för de barn som behöver lite extra stöd. Därför var vi med tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet och gjorde den riktade satsningen till kommunerna 2005-2007 för att öka antalet förskollärare, barnskötare och annan personal med 6 000. Men det räcker inte. Barngrupperna är fortfarande alldeles för stora. Därför har vi i Vänsterpartiet avsatt ett utrymme i vår budgetmotion för att öka personalen med ytterligare 10 000.
Förskolan ska vara till för alla. Det står det i Barnombudsmannens alldeles färska rapport. Men det finns fortfarande brister. De barn vars föräldrar arbetar på obekväm arbetstid stängs i många kommuner ute från förskolan och från möjligheten till en trygg barnomsorg, detta i en tid när allt fler arbeten förläggs på obekväm arbetstid. Det slår allra hårdast mot de ensamstående föräldrarna i LO-kollektivet.
Nu har Regeringsrätten prövat två kommuner som har vägrat att se barnomsorg på obekväm arbetstid som en rättighet, och man har gett dem rätt att säga nej. Därför tycker vi att det är alldeles särskilt viktigt att nu ändra skollagen så att det tydligt framgår att alla barn har rätt till förskoleplats, också de barn vars föräldrar har arbete på obekväm arbetstid.
Jag skulle vilja höra vad alliansen säger om ett förslag till ett sådant förtydligande. Kommer ni att ändra skollagen så att också dessa barn får rätt till förskola?
Jag kommer från Göteborg, en stad som har oerhört många barn som har kommit hit med föräldrar från andra länder eller som har fötts här med föräldrar från andra länder. För dem är förskolan oerhört viktig. I våra förskolor i Göteborg har vi barn från världens alla hörn. För deras möjlighet att få en bra skolstart och tidigt börja utveckla språk och lära sig svenska är förskolan oändligt viktig.
Jag undrade faktiskt vilka olika världar vi lever i när jag läste interpellationsdebatten om vårdnadsbidrag och såg att Göran Hägglund tyckte att de barnen kunde lära sig svenska när de umgås med sina kompisar eller i den öppna förskolan. I Angered, Bergsjön och Biskopsgården pratar kompisarna persiska, arabiska, somaliska och i väldigt liten grad svenska.
Därför måste skolan ta krafttag både när det gäller att utveckla möjligheterna för dessa barn att lära sig svenska och när det gäller modersmålsstödet eftersom det har minskat otroligt mycket. På 80-talet fick 60 procent av barnen med fler språk än svenska modersmålsstöd i förskolan. Nu är siffran nere på omkring 14 procent. Och vi har ändå 50 000 barn i den svenska förskolan som talar andra eller fler språk än svenska.
Vi vet genom forskning att barn som får utveckla sitt modersmål har lättare att lära sig bra svenska. Det innebär också att man kan ha denna dubbla identitet och vara stolt över sitt ursprung och tala sitt modersmål samtidigt som man lär sig bra svenska.
En jämställd förskola är någonting som vi i Vänsterpartiet tycker är viktigt. Förskolan har en viktig roll i hur flickor och pojkar uppfattar sig själva och uppfattar varandra. Förskolan kan antingen förstärka könsmönster som begränsar flickors och pojkars möjligheter till utveckling eller genom ett medvetet arbete bryta traditionella könsmönster, så att flickor och pojkar får utveckla hela sin personlighet utifrån sig själva och inte utifrån vad som förväntas av dem beroende på vilket kön de tillhör.
Skolverket gjorde 2004 en rapport som heter
Förskola i brytningstid
. När man tittade på hur förskolan jobbade med värderingsfrågor så kom jämställdhetsfrågorna på tionde plats av värderingsfrågorna. Samtidigt vet jag att många förskolor jobbar väldigt bra med dessa frågor. Många förskolor i min hemstad i Göteborg gör det. Där har man medvetet gjort sådana satsningar. Man har även gjort det i Gävle och på många andra ställen.
Delegationen för jämställdhet i förskolan var ett uttryck för hur viktigt vi och våra samarbetspartier förra året tyckte att det var att lyfta fram denna fråga och få någonting att hända. Delegationen har lagt fram sitt slutbetänkande och konstaterar att det behövs ett långsiktigt arbete som inte kan väljas bort. Det handlar om genuskunskap och handledning i hur kunskap omsätts i det dagliga pedagogiska arbetet hos alla delar av förskolan, från den personal som dagligen arbetar med barnen, förskolechefen, förvaltnings- eller stadsdelschefen till den politiker som är ansvarig. Alla behöver ha denna kunskap för att vi ska lyckas.
Med anledning av de motioner som handlar om jämställdhet hänvisar man i betänkandet bara till att delegationens slutbetänkande är ute på remiss. Det vore intressant att veta vad alliansen vill i fråga om att förstärka jämställdhetsarbetet i förskolan.
Jag ska slutligen ta upp skolbarnsomsorgen. För oss är skolbarnsomsorgen väldigt viktig när det gäller att tillsammans med skolan utgöra den helhet som bidrar till barns allsidiga utveckling och lärande. Därför ska vi ha bra fritidshem med utbildad personal, och vi ska ha betydligt mindre grupper än i dag. Skolbarnsomsorgen för tio-tolv-åringar är dåligt utbyggd. Bara 11 procent av dem är inskrivna i fritidshem. Och andelen som har tillgång till öppen fritidsverksamhet är ännu mindre. Man kan fundera över detta i en tid då det kommer rapport efter rapport och när Bris och andra tar upp att barn och ungdomar inte alltid mår så bra. Vi oroar oss över detta och har breda diskussioner om vad vi ska göra. Och nästan alla diskussioner om socialpolitik, drogpolitik och hur man ska klara sig i skolan längre fram slutar med att vi måste gå in tidigt och göra insatser. Då kan man verkligen undra hur detta rimmar med att skolbarnsomsorgen är så styvmoderligt behandlad.
Vi tycker att skollagen ska ändras så att tio-tolv-åringar faktiskt ska ha rätt till fritidshem. Lika självklart är det att barn inte ska utestängas från fritidshemmet om deras föräldrar är arbetssökande eller föräldralediga. Hur ska man som barn kunna förstå att man inte har samma rätt som klasskompisarna har? Detta är två av de frågor som vi vill lyfta fram och samtidigt peka på att det behövs mer resurser till skolbarnsomsorgen. Grupperna har nämligen blivit väldigt stora, och man behöver också göra väldigt tydligt att det faktiskt behövs fritidspedagoger med den utbildning som de har. De är en del i det livslånga lärandet och i barns utveckling och en viktig del i skolans arbete.
I detta anförande instämde Marianne Berg och Rossana Dinamarca (båda v).