Fru talman! När man blickar tillbaka lite grann har det varit spännande och fascinerande att följa förskolans utveckling från att ha varit uteslutande barnpassning och barnomsorg till att ha utvecklats till en förskola med ett pedagogiskt uppdrag.
De som var aktiva i politiken i början av 90-talet vet att förskolan ute i kommunerna på den tiden lydde under socialnämnden. Nu lyder den normalt sett under de nämnder som har hand om utbildning.
Vi i Folkpartiet har som helhet både varit med på och pådrivande för ett antal förändringar av förskolan. Vi har varit för att ge förskolan ett pedagogiskt uppdrag. Vi har varit för en läroplan för förskolan. Vi har varit för den allmänna förskolan och vi har varit för förskoleklassen.
Jag blev missförstådd när jag talade om skolstart vid sex års ålder för 10-15 år sedan. Men det vi tänkte oss då var just den kombination av lek, skola och skolförberedande verksamhet som förskoleklasserna nu har. I praktiken har vi nu nästan skolstart vid sex års ålder eftersom över 90 procent går i förskoleklasser.
Många frågar varför vi i alliansen nu när vi presenterar så många nyheter på skolområdet inte kräver så mycket nyheter för förskolan. Vi engagerar oss i förskolan, men det är sant att förskolan som helhet har utvecklats positivt medan de stora problemen finns i grund- och gymnasieskolan. Den svåraste och den mest dagsaktuella frågan i dag är faktiskt vad som händer efter förskolan och de första åren i skolan.
Regeringen har ändå tydligt visat i budgetpropositionen och i andra sammanhang att man tänker starta ett arbete både med skollag och med att förtydliga förskolans pedagogiska uppdrag.
Fru talman! Jag har själv barn som fick massor av positiv stimulans i förskolan och jag har barnbarn som verkligen tycker att det är jätteroligt att gå till både förskolan och förskoleklassen. Jag tycker att genomförandet av förskoleklassen är en av de få riktigt lyckade skolreformer som genomfördes under den socialdemokratiska regeringen.
Förra året fick vi också etableringsfrihet och valfrihet i förskolan. Förskolan fick en roll som mer påminner om fristående skolor. Kommunerna fick mindre möjlighet att godtyckligt säga ja eller nej till en fristående förskola. Det var en fin reform som genomfördes i riksdagen av de borgerliga partierna och Miljöpartiet. Valfrihet och mångfald är bra. Svenska barn och föräldrar har inte förlorat utan vunnit på att valfriheten har blivit större inom både skolan och förskolan.
Där har vi också en historia. Det var ett enormt motstånd under ett antal år mot detta. Om vi går tillräckligt långt tillbaka i tiden fanns det någonting som hette lex Pysslingen, som den socialdemokratiska regeringen drev igenom. Den innebar förbud mot både privata förskolor och föräldrakooperativ. Man kan säga att reformen som vi genomförde förra året var den sista spiken i kistan på just lex Pysslingen och det tänkande som fanns bakom den - att vara emot alla alternativ i förskolan.
När jag har sagt allt detta positiva om förskolan ska ingen förneka att det ändå finns ett stort antal utmaningar. Grupperna är till exempel alldeles för stora på många håll i landet. Bristen på förskollärare, på fritidspedagoger och annan utbildad personal är ett stort problem.
Barn behöver både lugna stunder och tid för vila. Barn mår inte bra av stress och de mår inte bra av höga ljudnivåer som hela tiden pågår. Grupperna är för stora, ljudnivåerna är för höga och bristen på lugn och ro är en stressfaktor. Därför kommer säkert debatten om gruppstorlekarna att stå i fokus de närmaste åren, inte minst bland föräldrar.
Det finns riktlinjer från Skolverket, som inte alltid följs. Det är svårt att formulera det här i detalj. Vi från Folkpartiet har ibland fört fram att man borde ha strängare riktlinjer, men det är svårt att bestämma hur de ska formuleras. Det är också farligt att göra en alltför ensidig fokusering bara på gruppstorlekarna. Det gör att man glömmer andra kvalitetsfaktorer som också är viktiga.
Det är ändå uppenbart att målet måste vara att man följer upp de riktlinjer som finns hos Skolverket och att kommunerna arbetar starkare än hittills för att ha rimliga gruppstorlekar. De öronmärkta pengar som tidigare har gått till att förstärka personalen i grundskolan har nu förts över till kommunbidraget. Den borgerliga regeringen förde över 2 miljoner till kommunbidraget för att man på bästa sätt ska kunna jobba med kvalitetsförstärkningar i förskolan.
Bristen på förskollärare är också ett mycket stort problem. Som en av många negativa följder av den nya lärarutbildningen som genomfördes för fyra fem år sedan har det visat sig att de allra flesta väljer bort inriktningen mot att bli förskollärare och fritidspedagog. Den inriktningen har blivit otydlig.
Jag ser fram emot den reform av lärarutbildningen som den borgerliga regeringen har aviserat. Den ska framför allt leda till en större specialisering mot olika inriktningar i lärarutbildningen, och det behövs. Det behövs naturligtvis också utbildad personal, fritidspedagoger, för att höja kvaliteten i skolbarnsomsorgen.
Fru talman! I budgetpropositionen har regeringen redovisat avsikten att göra förändringar för att underlätta och förbättra barnens och föräldrarnas situation. Den familjepolitiska reform som alliansen förbereder kommer att innehålla mycket tydliga krav på hög kvalitet i förskolan samtidigt som den kommer att öppna för att familjer ska kunna lösa sina vardagsfrågor efter sina egna behov och önskemål i större utsträckning än i dag. I det kommande skollagsarbetet ska också ansvarsfrågorna för förskolan behandlas.
Det behövs flera olika personalgrupper i förskolan. Det behövs barnskötare, förskollärare och annan personal. Jag menar att det är väldigt viktigt att vi framhåller betydelsen av pedagogiskt utbildade lärare. Det bör skrivas in att pedagogiskt utbildad personal har huvudansvaret för den pedagogiska verksamheten. Det bör också formuleras tydligare mål och tydligare krav på uppföljning när det gäller pedagogiska mål i läroplanen för förskolan. Det pedagogiska uppdraget behöver bli tydligare formulerat utan att man tappar någonting av de fina metoder med lärande genom lek och så vidare som finns i förskolan.
Det är också viktigt att jämställdhetsarbetet utvecklas. Just nu ligger betänkandet från Delegationen för jämställdhet i förskolan ute på remiss. För mig och för alliansen är det mycket viktigt att förskollärare och annan personal är väldigt väl medvetna om hur man arbetar för att inte förstärka sociala könsroller.
Fru talman! Förskolan ska fortsätta att utvecklas. Den ska vara en plats för utveckling och lärande genom lek. Förskoleklassen ska fortsätta att förena det bästa av förskolans och skolans metoder. Regeringen har i olika dokument tydligt redovisat hur den vill fortsätta med arbetet att utveckla förskolan. Majoriteten i utskottet stöder det arbetet. Därför yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner.
I detta anförande instämde Betty Malmberg (m), Sofia Larsen (c) och Gunilla Tjernberg (kd).