Fru talman! Förskolan är den absolut viktigaste delen av skolväsendet i Sverige. Problem som uppstår under den tiden är väldigt svåra att reparera i ett senare skede.
När jag arbetade som lärare förstod jag aldrig varför förskolepersonal och förskollärare inom skolväsendet ofta har en betydligt lägre status än lärare som arbetar med äldre barn.
Det som görs fel, eller inte görs, under förskoletiden är väldigt svårt att sedan reparera.
Många här i kammaren har säkert varit med om att som kommunalpolitiker tala med förskolepersonal om detta. Förskolepersonalen kan ofta redan innan barnen börjar i grundskolan tydligt peka ut vilka barn som kommer att ha det svårt längre fram. Det finns alltså väldigt mycket pedagogisk kunskap i förskolan som man skulle kunna använda senare och som vi fortfarande är dåliga på att tillgodogöra oss.
Men vi får inte glömma att det viktigaste perspektivet i förskolan är barnperspektivet. Det är barnens väl och ve och hur de mår som är det viktiga.
I politiken blir det svårt att välja väg. Det framgår att barnets perspektiv finns på den ena sidan. Och från den politiska sidan vill man väl. Men det blir kanske lätt lite centralstyrning. Och på den andra sidan finns frågan om det kommunala självstyret som denna kammare ibland kör över och ibland inte. Detta är en evig balansgång som även vi i Miljöpartiet ofta funderar över.
En av de punkter som jag tänkte ta upp här i dag gäller en fråga där vi har tyckt en sak men efter noggrant övervägande nu har ändrat åsikt. Det gäller nattillsyn - nattis. Vi har varit ivriga förespråkare för att kommunerna har klokskapen och kan bestämma i frågor om sina invånare och barn, till exempel i fråga om nattillsyn genom kommunen. Jag har själv förespråkat detta. Samtidigt har jag i Södertälje varit med om att införa nattis eftersom jag har insett att invånarna i ett modernt samhälle behöver detta. När många föräldrar yrkesarbetar är detta en viktig fråga.
Vi har diskuterat detta, och det verkar som om många kommuner i detta fall inte ser till det behov som finns. Människor som arbetar inom sjukvården, konstnärer, människor som arbetar inom teatern och alla möjliga och som är ensamstående föräldrar har inte någon reglerad barntillsyn, vilket ur ett barnperspektiv är ganska dåligt eftersom barnen då skyfflas mellan olika sängar på olika ställen. Och man tar släkt och vänner till hjälp. Därför menar vi att det är dags att vi faktiskt tydliggör lagstiftningen, inte minst på grund av utfallen i de senaste domarna då kommuner som har vägrat att ordna nattillsyn har vunnit.
Därför yrkar jag från Miljöpartiets sida bifall till reservation 4. För tids vinnande tar jag inte upp de andra reservationerna.
I detta fall har man denna balansgång mellan kommunalt självstyre och barnperspektiv och hur mycket som riksdagen ska lägga sig i. Nu anser vi att det är barnperspektivet som måste väga tyngst.
En annan fråga som vi tar upp gäller hemspråk, och där hade vi velat få utskottets stöd. Där kan jag också referera till mina erfarenheter i Södertälje. Vi har en ganska unik situation i och med att vi har en väldigt stor invandrargrupp som, i motsats till hur det är i andra kommuner i Sverige, talar samma språk.
I Rinkeby och Rosengård talas det kanske hundra olika språk. I Södertälje talas
ett
språk, och det är
suroyo
, arabiska. Det betyder att vi har kommunala skolor och kommunala förskolor där det till 99 procent talas ett annat modersmål än svenska. Då är det av mycket stor betydelse att det finns en ordentlig undervisning i modersmålet. För den som inte har lärt sig modersmålet är det väldigt svårt att lära sig nästa språk. Det är en viktig bit som vi i kommunen också har arbetat med och som vi har haft framgång med. Vi ser ju att svenskkunskaperna ökar betydligt när man från början ordentligt lärt sig modersmålet.
En tredje bit som jag hade tänkt ta upp är frågan om jämställdhet. Är det någonstans man ska arbeta med jämställdhetsfrågor så är det i förskolan. Det är där som normerna sätts - normer som sedan kanske skaver en hel del fram och tillbaka. Där måste vi redan från början få in det här starkare. Det gäller då förskollärare och deras utbildning. Vi måste se till att både killarna och tjejerna inte lär sig att falla in i sina könsmönster.
Om det är någon könsrollsfråga som jag är väldigt oroad för inför framtiden så är det just detta med att vi ser att pojkarna i skolan egentligen inte är intresserade av den status som ökad kunskap ger, skapar. Snarare har de ett väldigt lättsamt förhållande till det, vilket vi också ser i resultaten. Tjejerna tar över mer och mer. Det är roligt. Men det är också oroväckande för framtiden.
Vi kan se att den ojämställdhet som finns i dag - det är kvinnorna som inte släpps fram, som inte får de höga lönerna och så vidare - i framtiden kan förändras till motsatsen. Den motsatsen skulle det, tycker jag, vara väldigt onödigt att få. I stället ska vi, tycker jag, ha ett jämställt samhälle där alla människor, oberoende av kön, har samma förutsättningar att få lön och så vidare och där vi inte måste kämpa med normerade beteendemönster. I stället ska varje individ, oberoende av kön, ha möjlighet att utvecklas.
Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till reservation 4. I övrigt står vi naturligtvis fast vid de ställningstaganden vi gjort tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.