Fru talman! Jag börjar med att konstatera att det i 86 procent av fallen var mamman som stannade hemma. Det är en ganska betryggande majoritet, och det visar inte att man på något sätt bryter det här med kvinnors ansvar för barn. Man förstärker det i stället.
Du frågar varför vi vill bestämma över andra. Man har alltid ett eget val. Det valet kan ingen ta ifrån oss. Vi lever i ett demokratiskt samhälle. Man röstar på olika partier utifrån att man vill ha olika inriktning på samhället. Man kanske tycker att barn har rätt till båda föräldrarna och att det är viktigt att man ändrar den maktobalans som finns mellan kvinnor och män, där kvinnor står för det obetalda arbetet och män i mycket högre grad för det betalda. Detta påverkar kvinnors inflytande i samhället, kvinnors löner och kvinnors ställning på arbetsmarknaden.
Med tanke på detta tycker jag att vi tittar framåt medan ni tittar bakåt i något mischmasch. Det består av något som Moderaterna egentligen kanske vill ha - en mer pedagogisk inriktning på förskolan - och det som Kristdemokraterna värnar, nämligen den traditionella kärnfamiljen där kvinnan alltid har tagit ett större ansvar för barn och hem. Det är det här vi vill ändra.
Man kan bara se sig om ute i Europa, där kvinnorna strejkar i protest mot liknande modeller. De säger: Vi vill kunna vara kvinnor som både arbetar och har familj. Om inte samhället fixar detta så blir det färre barn.
Jag ser det nog som tvärtom; ska man ha en modern familjepolitik så ska man skapa utrymmet genom förkortning av arbetstiden och genom att ställa krav på arbetstiden så att man ser till att både män och kvinnor kan kombinera föräldraskap med jobb. Men vi ska inte konservera gamla mönster där kvinnor ska fortsätta att ta ansvar för hem och familj medan männen är ute och gör karriär i arbetslivet.