Fru talman! Ibland blir man sina egna ords fånge.
Johan Pehrson är ett exempel på det. Han talar om
strukturella reformer och att förenkla. Det innebär att
ge fördelar till dem som har det relativt bra. Ni skulle
kunna förenkla hur mycket ni vill, Johan Pehrson, om
ni nu hade möjligheten till det. Men det hjälper inte
den som är långtidsarbetslös.
Vi vet av erfarenhet vilka som får de nya jobben
först. Det är de som har jobb. Vem kommer på andra
plats? Det är oftast de som just har slutat skolan och
har en modern utbildning. Vem kommer i tredje
rummet? Det är de som möjligen varit arbetslösa en
kort tid. Vem kommer i fjärde rummet, långt efteråt?
Jo, det är de som varit arbetslösa länge. Därför har
regeringen föreslagit särskilt stöd för de långtidsar-
betslösa. Finansutskottet har ställt sig bakom försla-
get. Det är modellen. Man kan inte bara sänka arbets-
givaravgifterna.
När ni säger strukturella reformer menar ni egent-
ligen försämringar av arbetsrätten. Gör det bättre för
dem som makten har och sämre för dem som är gans-
ka maktlösa.