Fru talman! Arne Kjörnsberg uppehöll sig länge
vid några exempel på det goda samhället. Jag tror att
vi alla instämmer i hans slutsatser i anledning av
exemplen. Jag inser att det här i kammaren finns olika
synsätt på fördelningspolitiken. Men jag har inte svårt
att instämma i det som Arne Kjörnsberg sade på den
punkten. Jag kan dock inte underlåta att erinra om att
det finns repor i det synsättet som har diskuterats
tidigare under dagen, exempelvis i form av höjt hög-
kostnadsskydd.
Mycket av skattediskussionen handlar om att ska-
pa resurser för det goda samhället. Det är ett balans-
stycke där det gäller att nå balans i sambandet mellan
skattebasernas storlek och skattesatsernas storlek. Där
skiljer vi oss uppenbarligen.
Ett annat problem med skattesamtalen är att de så
småningom skall infasas också i regeringsunderlagets
budgetförhandlingar. Jag ser med viss oro på hur
denna infasning skall kunna ske. Skattesamtalen får
inte bli en upprepning av det som hände i den s.k.
Rosengrengruppen. Man var i allt väsentligt överens
när gruppens arbete avslutades, och ändå har vi så
pass lång tid efter det att det avslutats ännu icke sett
några resultat av detta. Ser Arne Kjörnsberg också
denna risk?