Fru talman! Jag tänkte stå här och prata miljö. Jag
tycker egentligen att det är konstigt att jag är ensam
om att göra det. Som gammal miljökämpe måste jag
säga att den här vårbudgeten är en glädjebudget. Det
är också glädjande att konstatera att en förening som
Naturskyddsföreningen säger: Äntligen börjar det
lossna när det gäller pengar! Jag skulle vilja påstå att
det är det faktum att Miljöpartiet finns med i budget-
sammanhang som gör att vi nu börjar få pengar till
miljön. Man kan se att budgeten för miljösidan är
mycket liten i förhållande till andra områden, men
ändock.
Jag skall lyfta fram något av det som vi nu börjar
satsa på. I den budget som antogs i höstas satsade
Miljöpartiet på att vi skulle få resurser till att avsätta
skyddsvärda skogar. Den satsningen fortsätter även
fram mot år 2002. Här kan vi se att vi ligger på ett
belopp på 500 miljoner per år redan år 2001 men
även år 2002. Det innebär att det äntligen blir stora
satsningar på att försöka spara 10 % av den produkti-
va skogsmarken - som innehåller biologisk mångfald
som är mycket trängd.
I den här vårbudgeten kompletteras det med me-
del till nyckelbiotoper. Nyckelbiotoperna är de där
pärlorna i skogen, de som är väldigt speciella och
som verkligen måste skyddas för att många av de
hotade arterna skall kunna finnas kvar. Det har kom-
mit en nyckelbiotopsinventering som visar att det på
den mark som är undersökt finns ungefär 4 000 såda-
na här pärlor. Om man också tar med den mark som
inte är privatägd utan som är bolagsskog räknar man
med ungefär 8 000 nyckelbiotoper.
Det här kommer att kräva resurser. Det är nöd-
vändigt, för det är många i dag som vill vänta på att
det skall komma resurser för att spara nyckelbiotoper
innan man börjar avverka. I många bygder ligger det
alltså faktiskt någon sorts död hand över skogsbruket
- vilket vi i och för sig tycker är bra - för att man
väntar på pengar till nyckelbiotoper. Nu finns det
sådana i budgeten. Vi kan se att det för år 1999 ligger
40 miljoner. År 2000 ligger det 50 miljoner. År 2001
och 2002 ligger det 125 miljoner vardera året. Då
börjar vi komma upp i nivåer som innebär att vi kan
göra en insats.
Något annat som jag har stått här och pratat om
många gånger är behovet av pengar till marksanering.
Vi vet att det finns ett antal områden i Sverige som
läcker gifter. Det är områden som ingen riktigt känner
ansvar för och där staten tyvärr måste gå in och ta ett
ansvar. För några år sedan var det här anslaget noll.
Nu finns det pengar. Vi kommer upp till så mycket
som 300 miljoner kronor år 2002 i en trappa. Totalt
handlar det om nästan 400 miljoner under fyra år.
Då finns det också ett utrymme för att påbörja åt-
gärder för det här. Det var faktiskt socialdemokrater-
na som för ett antal mandatperioder sedan började
titta på problemet, och här ligger Sverige efter. I
många andra länder är man mycket bättre på att sane-
ra. Vi måste verkligen ta tag i frågan, för vi vet att
gifter i naturen inte leder till en ekologiskt långsiktig
hållbarhet. Här måste tyvärr staten gå in.
Även miljöforskningen får mer pengar. Det
handlar om 50 miljoner år 2000, 100 miljoner år 2001
och 100 miljoner år 2002. Kalkningen läggs det extra
pengar på. Här kommer det i och för sig en utredning
under den här månaden, men redan nu vet vi att an-
slaget är för litet. Här lägger vi på 23 miljoner redan
för 1999. Det visade sig nämligen att den nivå vi hade
på anslaget i höstas var för låg. Sedan läggs det på 30
miljoner för varje år framöver.
Om det här förslår får vi titta på när Kalkningsut-
redningen kommer, men det visar i alla fall att det
finns en vilja att fortsätta kalka även om alla skulle
önska att det inte behövdes. Men det är tyvärr inte
mycket att be för så länge försurningsläget är som det
är. Skall vi klara den biologiska mångfalden måste vi
kalka, och framför allt: Slutar vi att kalka ett område
som har kalkats är risken uppenbar att den mark som
innehåller många metaller, t.ex. aluminium, börjar
läcka detta aluminium på ett okontrollerat sätt. Jag
tror inte att någon skulle vilja veta exakt vilka effek-
ter det får. Det skulle i så fall vara ett fullskaleexpe-
riment som var mycket obehagligt.
Förra mandatperioden fattade vi beslut om miljö-
balken. Det var också s, v och mp som gick ihop för
att försöka skärpa miljölagstiftningen, och i dag kan
vi se att denna lagstiftning har haft effekt. Det har
t.ex. aldrig åtalats så mycket miljöbrottslingar tidigare
som nu, och det beror på att miljöbalken har mer
tänder än den gamla lagstiftningen hade.
Här måste vi komplettera, och här kompletteras
det med miljöbrottsbekämpning. Man måste se till att
det finns en organisation på den juridiska sidan som
klarar av att hantera de här frågorna. Miljöbrott är ju
ofta mycket svåra. Det är svårt för jurister att ha en
naturvetenskaplig kompetens som faktiskt krävs för
att man skall kunna bedöma styrkan i miljöbrotten.
Är det farligt eller inte med ett kilo kvicksilver? Hur
skall man bedöma det? Är det ett ringa brott eller
inte? Här tillförs nu medel. Redan 1999 tillförs
10 miljoner, och sedan tillförs det 30 miljoner fram-
över för år 2000 t.o.m. år 2002 för att se till att stärka
miljöbrottsbekämpningen.
Det här är några exempel på de satsningar som nu
görs. Totalt kan man säga att det handlar om miljard-
belopp.
Om vi räknar ihop allt som satsas för år 2002
handlar det om åtskilliga miljarder. Från Miljöpartiets
sida menar vi att detta är nödvändigt för att vi skall
kunna skapa ett ekologiskt långsiktigt hållbart sam-
hälle. Och vi kommer i det fortsatta samarbete som
jag hoppas skall bli lika fruktbart som det som vi
hittills har bedrivit att jobba hårt för att miljön skall få
sin beskärda del av anslagen.