Fru talman! Vi ska nu behandla ett motionsbetänkande om sjöfart som besvarar 28 motioner och totalt 43 yrkanden. Betänkandet berör sjöfartens utveckling, säkerhets- och miljörelaterade sjöfartsfrågor samt fritidsbåtsverksamheten.
Det pågår ett omfattande utrednings- och utvecklingsarbete för att stärka den svenska sjöfartens kvalitet och förbättra konkurrenskraften för svensk sjöfartsnäring. Det pågår också ett arbete, både nationellt och internationellt, för att utveckla en mer miljöanpassad och säker sjöfart.
Riksdagen antog ett näringspolitiskt mål för sjöfarten 1996 som säger att man ska ta till vara sjöfartens möjligheter som en konkurrenskraftig exportnäring och att svensk handelsflotta ska tillförsäkras rimliga konkurrensvillkor.
Vid flera tillfällen efter detta beslut har regering och riksdag uttalat vikten av att svensk sjöfartsnäring ges likvärdiga konkurrensvillkor som sina konkurrentländer. I propositionen
En sammanhållen svensk havspolitik
från 2009 framhålls också vikten av att svensk sjöfartsnäring kan bidra till att skapa nya arbetstillfällen och underlätta svenska företags exportmöjligheter.
Fru talman! Historiskt har sjöfarten varit en viktig transportform för framför allt gods. Detta gäller än i dag. 90 procent av de internationella godstransporterna utförs med fartyg. Samma förhållande gäller för EU:s export och import. Handeln mellan medlemsländerna i EU sker till sjöss till 40 procent.
Sverige har en lång kuststräcka, 270 mil, och är EU:s mest sjöfartsberoende land. Av vår utrikeshandel går 90 procent sjövägen. Utöver detta reste 28 miljoner människor till och från Sverige med färja 2009. Som jämförelse kan nämnas att med flyg åkte 19 miljoner människor.
Det finns ett antal nationella myndigheter som reglerar och utövar tillsyn över sjöfarten: Sjöfartsverket, Trafikverket, Transportstyrelsen, Kustbevakningen och Myndigheten för havs- och vattenmiljöfrågor.
Sjöfartsverket ska verka för att de transportpolitiska målen uppnås och har till uppgift att svara för lotsning, isbrytning, sjöräddning, farledshållning och att se till att sjöfartens påverkan på miljön minimeras.
Trafikverket svarar för långsiktig infrastrukturplanering för alla trafikslagen, vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart och luftfart. Verket svarar också för statliga bidrag till sjöfarten.
Transportstyrelsen svarar för regelgivning, tillståndsprövning och tillsyn inom transportområdet.
Kustbevakningen bedriver sjöövervakning och utför sjöräddning.
Myndigheten för havs- och vattenmiljö är ny och börjar sin verksamhet den 1 juli. Den har ett övergripande ansvar beträffande målen för havs- och vattenmiljö.
Fru talman! Kommissionen i EU har meddelat mål för EU:s sjöfartspolitik. Dessa innebär huvudsakligen att EU:s sjöfartsindustri ska vara konkurrenskraftig på världsmarknaden. Sjöfarten ska vara säker, trygg och effektiv samt ske på rena hav. Kommissionen har vidare meddelat att sjöfarten inom EU ska kunna ske utan hinder. Syftet är att utveckla en inre marknad som även omfattar sjötransporter.
Inom EU har också antagits en speciell strategi för Östersjön, den så kallade Östersjöstrategin som berör inre marknad, brottsbekämpning samt miljö- och säkerhetsfrågor. Inom ramen för EU-arbetet pågår också projekt mellan myndigheter och universitet i kustregionerna i Östersjöområdet med målet att förbättra kapaciteten att ta hand om oljeutsläpp och förebygga åtgärder då det gäller föroreningar från fartyg.
Det finns olika organ som arbetar med främst miljöfrågor anknutna till hav och sjöfart. Vi har Helcom, Helsingforskommissionen, som är det verkställande organet för skydd av Östersjöns marina miljö. Vi har Nordsjökonferensen som är ett politiskt samarbete för att skydda och förbättra Nordsjöns miljö. Och vi har Ospar som reglerar skydd av den marina miljön i Nordatlanten.
Fru talman! Med denna inledande presentation vill jag överlämna detta betänkande till riksdagen för behandling och beslut.