Fru talman! Jag vill börja med att instämma i mycket av det Gunilla Carlsson sade i sitt anförande vad gäller tonnageskatt, register för fritidsbåtar och resonemanget om lika villkor för övrig konkurrens. Annika Lillemets hade också mycket viktiga synpunkter vad gäller problematiken med ett internationellt fartygsregister, bekvämlighetsflaggning etcetera. Det var mycket bra, och jag instämmer i det.
Fru talman! Jag står bakom alla Vänsterpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 2, Utveckling av sjöfarten, och reservation 4, Allmänt om sjöfartens miljö- och säkerhetsfrågor.
I reservation 2 skriver Vänsterpartiet och Miljöpartiet att man måste - för att motverka hotet om klimatförändringar - minska utsläppen av växthusgaser radikalt, och det är centralt att koldioxidutsläppen från transportsystemen minskar.
Ur energisynpunkt är det bästa sättet att transportera stora godsflöden på vatten, därnäst kommer järnvägen och sedan lastbilstrafiken. Inrikessjöfarten står för mindre än 10 procent av godshanteringen i de svenska hamnarna, vilket måste anses som lågt. Här finns det en stor outnyttjad potential.
Att rena sjöfartens utsläpp och genomföra en konsekvent satsning på att lasta om gods från väg till sjöfart är en nödvändig åtgärd i omställningen till ett hållbart transportsystem.
Vänsterpartiets reservation nr 4 problematiserar sjöfarten lite mer genom att lyfta fram de kemiska ämnen som läcker eller släpps ut, utsläpp från avlopp samt olycksrisker och oljeutsläpp. Hittills svaga miljökrav för sjöfarten har gjort att hela potentialen för att göra den mer miljöanpassad inte till fullo använts. Till exempel skulle krav på katalysator kunna minska kväveoxidutsläppen. I dag finns teknisk utrustning som kan ta bort 90 procent av sådana utsläpp. Det är ett problem att enligt EU:s energiskattedirektiv beviljas medlemsstaterna skattebefrielse för bränsle för fiskefartyg i gemenskapens vatten. Det finns möjlighet till nationella undantag, men i praktiken har alla fiskenationer runt Östersjön någon form av skattebefrielse för bränsle för fiskefartyg.
Vänsterpartiet föreslår att Sverige mer aktivt driver frågor om att skärpa kraven på sanktioner för oljeutsläpp och vidare att man inför krav på katalysatorer för att stoppa utsläpp i största möjliga utsträckning. Det behövs fler miljöanpassade fartygsskrov, propellrar och motorer. Bränslesubventionerna bör också avvecklas.
Fru talman! I förrgår blev sjöfartspolitiken mer konkret för mig. Jag hade förmånen att ta del av ett frukostmöte om inlandssjöfarten och dess möjligheter ur ett europeiskt och ett västsvenskt perspektiv. Det var Sjöfartsforum som hade arrangerat frukostmötet. Sjöfartsforum är en oberoende intresseförening med ca 100 medlemmar bestående av organisationer och företag.
På frukostmötet redogjorde Karin De Schepper för inlandssjöfarten på den europeiska kontinenten och hur EU arbetar med dessa frågor. Ordföranden i Västra Götalandsregionens miljönämnd, vänsterpartisten Sören Kviberg, redogjorde i sin tur för hur de arbetar för att öka andelen miljövänlig godstrafik på Göta älv. Västra Götalandsregionen har haft en fokusgrupp som studerat vilka åtgärder som måste till för att få effektiva godstransporter, en så kallad grön logistik. Gruppen konstaterade att det finns stora möjligheter till ökad sjöfart på Göta älv, Trollhätte kanal och Vänern. En viktig aspekt var att regeringen skulle arbeta för att de nämnda inlandsjöfartslederna kunde ta del av stöd från EU.
I början av veckan besökte jag Göteborg och blev där informerad om projektet Biogas Väst. Deras verksamhet är en förebild för hur man arbetar, och ska arbeta, för att öka andelen miljövänliga drivmedel. Västra Götalandsregionen har beslutat att öka produktionen och användningen av biogas som drivmedel 25 gånger, från nuvarande 0,1 terawattimmar per år till 2,4 terawattimmar år 2020. Västra Götaland kan kombinera ökad inlandssjöfart med ökad andel miljövänliga drivmedel, det vill säga biogas, i fartygen.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att det skulle underlätta när man vill öka sjöfarten om sjöfartsinfrastrukturen var ett statligt ansvar. Sjöfartsverket finansieras inte som järnvägar och vägar via anslag från statsbudgeten utan i huvudsak genom avgifter som verket tar ut för farledstrafikeringen. Vänsterpartiet anser att det är orättvist och leder till att sjöfartens utveckling inte går att styra i förhållande till trafikpolitiska mål. Investeringar i sjöfartsinfrastrukturen bör ingå i den strategiska infrastruktur som regering och riksdag beslutar om. Sjöfartens infrastrukturinvesteringar borde därför rimligen betalas av staten.
(Applåder)